Utforska med fokus och släpp livet fritt

Jag fick en bild till mig från mina guider som visar hur allt finns tillgängligt hela tiden.  Vi väljer vad vi fokuserar på men allt finns tillgängligt oavsett vi väljer det eller inte.

Bilden jag blev visad var en bild av ett samhälle, en by, en stad. Jag fick se hur jag stod mitt i bilden och kunde välja om jag gick till lekparken, till sjön för att bada eller kanske bara promenera i lugn takt mellan husen. Sjön, lekparken och gatorna finns där de finns vare sig jag väljer dem eller inte. Det är bara min upplevelse som blir olika beroende på vad jag väljer. Bilden jag blev visad var väldigt praktisk men symboliken i den var på en vidare nivå.

Lika som vi kan välja om vi går till parken eller till sjön kan vi välja inom oss själva vad vi utforskar och lägger fokus på. Vill du utforska din kreativa förmåga? Din intuition? Vill du utforska din kropps olika funktioner eller vill du kanske lära dig mer om siffror?
Allt finns där och du kan själv välja vart du lägger din energi. Vi har ju så klart olika talanger och alla förstår inte med lätthet hur en matematisk ekvation hänger ihop och alla kan inte bli Zlatan, men vi har alla någon eller några talanger vi dras emot och som går med lätthet för oss. Gillar du att bada? Att strosa i stan och titta på olika byggnader? Att åka rutschbana i lekparken? Vad ger dig glädje?
Det vi fokuserar på växer och ju mer energi du lägger där du mår bra, ju mer växer det området.

Vi tar min bild som exempel och säger att du älskar att bada och hatar asfalt.

Exempel 1. Av någon anledning så väljer du att strosa runt i din stad och titta på husen. Du möter en massa folk som också gillar att strosa runt i staden och titta på husen. Du lär känna några av dem och ni börjar umgås. Varje gång ni ses vill de strosa runt i stan medan du egentligen vill gå och bada. Om ni tar en paus och går in på ett café och fikar pratar de bara om olika husfasader och du känner att du blir mer och mer rastlös. Kan ni inte prata bara lite om det fantastiska vattnet i sjön i stället? Det är ju mycket roligare att prata om. Du förstår nog vart jag vill komma. Hur kommer de relationerna att kännas för dig efter ett tag?

Exempel 2. Du väljer att gå till sjön och bada och där möter du en massa folk som liksom du älskar att bada. Du lär känna dem och ni börjar umgås. Varje gång ni ses vill de andra gå till sjön och bada och det vill ju du med. Ni tar med er picknick och spenderar hela dagen med samtal om det härliga vattnet och däremellan tar ni ett dopp lite då och då. Ni alla känner er harmoniska och nöjda och du trivs som fisken i vattnet och du skulle inte vilja vara någon annanstans än just där. Hur blir de relationerna efter ett tag? Du hänger med va?

När du väljer att göra det du gillar träffar du människor som gillar att göra samma sak, som har samma intresse som dig. Du kan slappna av och vara dig själv i stället för att försöka göra dig till någon du inte är för att passa in bland människor som har andra intressen än dig. När du slappnar av och är dig själv attraherar du andra människor som är avslappnade och sig själva och ringarna på vattnet börjar spridas. Genom att välja det du mår bra av skapar du ett liv du mår bra av och mår därför ännu bättre.

När du väl hittat ditt fokus börjar resan och den kommer att innehålla både berg, dalar, sjöar och vackra ängar. Processen ser likadan ut vare sig du vill bli professor i matte, bergsklättrare eller konstnär. Ibland går det fort och lätt, ibland blir det tvärstopp. Lika som i livet. När det går fort och lätt är du i flödet, när det tar stopp är det dags att stanna upp och känna in vad mer som vill öppna sig för dig. När du stannar upp och är närvarande i stoppet löses det per automatik upp och du blir visad fler vägar att välja mellan. Och så fortsätter livet dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år.

Sååå….

Vad vill du fylla dina dagar, veckor, år med?
Vad inspirerar dig?
Vad dras du till utan ansträngning?
Vad får det att pirra i din kropp och ditt hjärta att sjunga?

Med värme
Annette

 

”Lita på processen”

”Lita på processen”

Det är ord som har triggat mig i perioder. Ibland har de känts väldigt trygga och harmoniska och ibland har de känts stickiga trust-the-processoch retsamma. Jag har fått en annan bild av uttrycket nu efter allt som frigjorts i mig det sista året.

Innan tänkte jag nog mest att processen har sin gång och det är bara att följa med. Processen var den som bestämde. Dock var det inte så ofta jag klarade att bara följa med. Jag kämpade och kämpade för att mitt liv skulle bli som jag ville. När det inte blev så, ja då gav jag upp och ”litade på processen” en stund. Tills jag hade hämtat andan så pass att jag kunde ta upp stridsyxan igen. Processen? Vilken process?

Kan man skapa i sitt liv eller är allt förutbestämt? Eller kan man skapa en del och vissa delar är förutbestämda? Det har varit min stora livsfråga. I somras fick jag mitt svar. Ett svar genom Gary Douglas, grundare av Access Consciousness. Ironiskt egentligen, i Access söker man inga svar utan man lever i frågan. Ett svar låser alltid energin och i Access vill man oftast utvecklas vidare. Men jag fick mitt svar. Det är inte ett svar som jag har i mitt huvud utan jag fick tillgång till min egen medvetenhet i frågan. Jag visste hela tiden men vågade inte lita på det jag visste.
Svaret jag fick var inte så annorlunda mot den information jag själv fått från mina guider för flera år sedan. Den information jag då fick var att så länge vi befinner oss i karmatiden kan vi inte skapa. När vi går ur den då kan vi börja skapa våra liv själva. Alla går ur karmatiden vid olika tidpunkter. Svaret jag fick från Gary Douglas var en process som frigjorde mig från den odödliga själen. Så länge vi har en odödlig själ är vi fast i vad han kallar ”no choice universe”. Vi är oändliga varelser som begränsar oss genom en odödlig själ. Karma. Det är olika ord på samma fenomen.

Oavsett ord så upplever jag att detta är vad som händer och därmed får orden ”lita på processen” en annan innebörd.
Om det nu är så att vi är oändliga varelser? Vad spelar det då för roll vad som händer i detta livet? Och om inte karma finns? Då behöver vi ju inte sitta fast i jobbiga relationer eller situationer för att vi har läxor att lära? Eller?
Tänk om vi istället skulle våga oss på att göra det som känns roligt? Det vi blir glada av? Våga vara oss själva fullt ut även om det får omgivningen att rynka på näsan? Tänk om vi skulle sluta värdera allt som bra och dåligt, gott och ont….. Och bara göra det som känns lätt i hjärtat? Hur skulle livet se ut då? Vilka möjligheter skulle då dyka upp?

Processen i mina ögon är numer att följa med i flödet, läsa energin, förändra den där jag vill att den ska förändras och välja det som känns lätt för mig. Försöka mig på lite timing. Processen är inte statisk utan dynamisk. I mycket kan jag styra processen med mina val. Den går än hit och än dit som ett flöde av gyllene energi. Där jag öppnar en väg flödar den och där jag stänger en dörr vänder den.
För att veta när man ska öppna och när man ska stänga krävs en hel del medvetenhet och närvaro. Det kommer när man ställer frågor till universum. Ställ dina frågor, sök inte svaret utan vänta istället in insikten som ger dig den information du behöver. När du har den information du behöver gör du ditt val utifrån vad som känns rätt för just dig.

Magi och praktik!4217636-295004-golden-riverVad är processen för dig?

Att lämna eller bära med sig

Igår läste jag några rader i en bok som fick mig att tänka till lite. ”Vi ska lära och sedan gå vidare. Inte bära med oss stegpinnarna till toppen. Vad ska då de som kommer efter oss stegeklättra på? Och kan du tänka dig hur tungt det blir att bära med sig dem alla?”
Bethel i ”Flickan från Paradiset” av Agneta Sjödin.

Hur ofta går vi inte och bär med oss alla erfarenheter vi gjort i livet? Hur ofta försöker vi inte lagra allt vi lärt oss i vår hjärna? Hur ofta har vi inte smärta i kroppen på grund av att vi lagrat gamla smärtsamma upplevelser i stället för att släppa taget om dem och låta dem transformeras? Hur ofta stannar vi inte upp i vår utveckling på grund av att vi håller fast i det vi lärt oss?

Jag har genom livet levt tillsammans med många olika grupperingar av människor. Har alltid varit lite av en ensam vandrare som stannat till lite här och lite där. Jag har bara inte förstått att det är vad jag är. Eftersom jag inte förstått det så har jag försökt att anamma det liv de jag för tillfället hänger med lever. Jag har lärt mig mycket av det och det är ju ungefär som när man är ute och reser… Om man reser som turist ser man en yta och kanske om man har lite tur lagret under ytan, men om man bor i ett annat land en längre tid ser man vad som egentligen är.

Jag har fått se vad som egentligen är i många olika grupperingar och det är en gåva. Men som Bethel säger så kan jag ju inte ta med mig stegpinnarna när jag lämnar de olika grupperna ….. vad ska de då gå på när de ska klättra upp i sitt träd? Och hur ska jag kunna klättra i mitt träd om jag har händerna fulla av stegpinnar?
Jag har nog försökt göra just det, trott att jag måste bära med mig all den kunskap och alla insikter jag fått i de olika perioderna i mitt liv. För att skydda mig så att jag inte ska falla ner från stegen. Jag förstår nu att det behöver jag inte. Det som är insikter finns i min ryggmärg och är numer en del av mig. Det andra som kräver någon form av ansträngning att komma ihåg var aldrig mitt från första början. Däremot så ger alla upplevelser referensramar som man kan använda sig av för att känna vem man är just nu och vad man vill med sitt liv just nu.

Sen jag kom i kontakt med Access Consciousness känns det som att jag kommit hem. Jag har fortfarande inte alla möblerna på plats och dekorationerna kommer så småningom. Men hela tanken om att vi är obegränsade varelser och att bjuda in allt för att sedan välja attraherar mig och ger en hisnande känsla i magen. För att inte tala om att de verbala verktygen är som trollspön och Access Bars behandlingen magisk 🙂 Äntligen känner jag mig inspirerad igen, nu har jag fått något att bita i efter att under lång tid varit rätt blasé… eller bita i är väl kanske inte rätt uttryck men du förstår nog vad jag menar 😉

Nu slänger vi alla gamla pinnar så de får åka tillbaka till de stegar där de hör hemma och så klättrar vi med lätta steg upp till toppen av vårt eget träd!

Varma kramar Annette

#ACCESS_BF-Banner_XLarge [2425x762mm] vista