Späckhuggare med stark vilja

30 X 40 Akryl duk privat

Denna tavla är speciell för mig. Den finns inte längre i min ägo och det beror på att den hade en väldigt stark egen vilja. För en person som hör eller ser energier är denna historia inget ovanligt men om du själv inte upplevt något liknande behöver du nog ha ett ganska öppet sinne för att kunna ta in det som hände.

Jag bodde i Spanien och gick några gånger i veckan hos en fantastisk konstnärinna och målade. Jag lärde mig mycket hos henne. En av de första sakerna jag lärde mig var att jag faktiskt kan måla om det som inte blev bra. Man kan måla om och måla över ända tills man är nöjd. Det var en enorm frigörelse för mig och öppnade upp mitt måleri för nya dimensioner. Hon plockade bort en av mina blockeringar, prestationsångesten, med ett penseldrag.
Hon lärde mig också detaljernas vikt. Jag är inte detaljernas bästa vän och väljer ofta att måla helt intuitivt, det ger mig mer energi. Tillsammans med henne blev jag dock tvingad att fortsätta på varje tavla tills alla detaljer var klara. Blod, svett och tårar fick en innebörd för mig under mina timmar med henne. Resultaten blev också helt annorlunda än de tavlor jag hade gjort innan. Med denna tavla visade hon mig hur man får späckhuggare att hoppa ut ur en bild 🙂

Numer släpper jag mig oftast fri eftersom det är vad som ger mig energi, men jag är oerhört glad för min tid tillsammans med henne. Hon lärde mig många tekniker för att göra bra avbildningar vilket jag nu har användning för när jag vill lägga till en detalj i en annars abstrakt tavla.

Jag gick även i skolan och läste spanska under min tid i Spanien. Det var en liten skola med fantastiska lärare och när min tid hos dem var över ville jag ge dem något som minne från mig. Jag tyckte mycket om alla lärarna och där fanns speciellt en lärare som jag hade väldigt fin kontakt med. Vi läkte och utvecklades mycket tillsammans och min inre lilla flicka älskade honom djupt. Med honom kände hon sig trygg. Jag har nämnt honom i en tidigare blogg och kommer säkert att nämna honom igen.

Min inre flicka var ganska luggsliten när jag kom till Spanien och det fick jag bli varse en kväll när jag hade varit ute med denna lärare och några till för att äta Tapas. När vi skulle skiljas åt frågade han mig om jag skulle följa med åt deras håll men jag sa att nej, jag ska åt ett annat håll. Då såg jag hur min lilla inre flicka lösgjorde sig från mig. Hon var rufsig i håret, smutsig och trasig. Hon lämnade mig och gick till honom, tog honom i handen och vände sig mot mig som att hon ville säga att jag går med honom nu. Hos honom är jag trygg. Detta var en enormt starkt upplevelse för mig och min flicka kom tillbaka lite senare, då i mycket bättre harmoni.

När jag skulle sluta på skolan ville jag ge något till lärarna som tack för tiden jag fått tillsammans med dem. Jag tänker att om man kan ska man ge det finaste man har till de man bryr sig om och denna tavla var min absoluta favorit. Jag bestämde mig för att de skulle få den.
Jag var på väg att slå in den i presentpapper när jag hörde hur den började prata med mig. Den talade med en väldigt bestämd röst och sade att den inte alls skulle till lärarna, den skulle till den lärare jag beskrivit ovan, han som jag hade så speciell kontakt med. Men jag ville att alla lärarna skulle få en tavla så jag försökte förhandla med den. Jag tyckte att den kunde få vara hans till 75 % och de andras till 25 % men sitta på deras jobb. Tavlan var dock inte villig att förhandla.

40X50 Akryl duk privat

Den sa mycket bestämt, Nej. Jag ska till honom. Vi dividerade lite fram och tillbaka men den stod fast vid sin ståndpunkt så jag fick backa. Han blev så klart jätteglad och jag hoppas att han fortfarande är glad för den och att den är nöjd nu när den får bo med honom.

De andra lärarna fick en annan tavla och den hade inga problem med det. Den sade absolut ingenting. Den var den första tavlan jag gjorde tillsammans med min spanska konstlärarinna och det är en avbildning av Kejsarinnan i tarotleken. Hon sitter nu i lärarnas lärarrum och vakar över dem alla. Och jag kan tänka mig att späckhuggarna pratar med sin ägare och hjälper honom att se klart i olika situationer.

 

Början och slutet på en livsprocess och tvillingsjälar

Du som känner mig vet att healing och utveckling är det som orkestrerar mitt liv. Allt jag gör syftar till förändring, till medvetandehöjning hos både mig själv och andra. Jag har de senaste åren förstått hur min målning ofta visar mig mina processer i bild. Vissa av dem går fort att måla och kommer först när allt är klart. Andra målningar visar en början på en process och sedan visas slutet långt senare när processen är klar. Livsprocessen och den kreativa processen har ofta samma struktur, allt hänger ihop.

Den här lilla berättelsen handlar om två målningar på samma duk där den ena var startpunkten och den andra kvittot på att processen nu är klar. Denna process har pågått under flera år och under tiden har andra processer kommit och gått parallellt. Men dessa två målningar på samma duk är inramningen, säcken som knyter samman de olika scenerna till en föreställning. Jag kommer att dela med mig framöver av de olika scenerna men vi börjar med början och slutet.

Jag var fortfarande ganska ny på måleriet när jag fick tag på en stor duk. Den är 100X80cm med ett djup på kanske 3 cm. Innan hade jag målat på mindre dukar så detta var inte helt lätt. Jag hade en bild jag målade efter men fick inte till det som jag ville. Under den här tiden hade jag en relation med en person som var en aspekt av min tvillingsjäl och nu vet jag att denna målning visade mig att vi var varandras spegelbilder. Vår relation var inte definierbar, den var ingen kärleksrelation och heller inte en ren vänskapsrelation. Våra energier blandades samman så att vi hela tiden kände av varandras tankar och känslor. Vårt möte var väldigt karmiskt och jag har fått se flera gemensamma liv som skulle lösas upp här och nu i detta livet. Utan att gå in för djupt på relationen så kan jag säga att den rev sönder mig fullständigt. Det är svårt att beskriva för någon som inte själv upplevt hur det är att träffa en karmisk tvillingsjäl och den som upplevt det vet vad jag pratar om.

Jag kanske skriver ett inlägg lite längre fram om hur jag ser på tvillingsjälar och twinflame men nu ska det handla om målningens del i livsprocessen.

Denna tavla blev alltså inte klar utan jag ställde undan den i förrådet. Jag hann bo i Spanien i flera år medan målningen stod kvar i förrådet och väntade. När jag i somras flyttade hem från Spanien plockade jag upp den och tänkte måla över den för att måla en ny tavla. Det var en dyr duk av bra kvalitet.

Sagt och gjort.

Vad jag inte visste då var att när denna nya målning på den gamla duken var klar, då var även den process som sattes igång i och med mitt möte med min tvillingsjäls karmiska aspekt klar. Den informationen fick jag när tavlan var klar. Jag fick även informationen att detta var slutet på en djupgående och oerhört krävande process som pågått i över 20 år. Det är ganska mäktigt att få den informationen och faktiskt förstå att nu är det klart. Nu kan jag börja nästa fas i mitt liv.

Under mina år i Spanien träffade jag en till aspekt av min tvillingsjäl. Han hade en helt annan energi och framtoning. När han var i samma rum som jag läktes min aura. När vi var tillsammans var allt alltid bra, jag behövde inget mer då än det vi var. Jag hade många stora upplevelser med honom och det kan nog hända att jag berättar om även dem längre fram. Inte heller han och jag hade en kärleksrelation. Vi möttes för att vi båda skulle få tillgång till delar av våra själar som vi innan inte haft tillgång till. Jag hade burit nycklar, koder som var hans och han hade burit nycklar, koder som var mina. Där den första relationen jag berättat om slet sönder mig i småbitar läkte denna relationen mig och gav mig tillbaka mitt sanna jags essens. När denna healingprocess var klar var det tid för mig att flytta hem till Sverige igen för att här fortsätta mitt uppdrag.

Målningen som kom som ett kvitto på att processen är klar är denna. Nu finns inte längre någon spegelbild. Trädet står ensamt och dess krona börjar att släppa loss sina blad. Fjärilarna symboliserar för mig gammal kunskap, gamla erfarenheter som nu släpper taget om sin trygga famn för att flyga ut i världen och sprida sin skönhet. Denna tavla är slutet på en process och även början på en annan. Det ska bli väldigt spännande att se vad de olika fjärilarna ska komma att skapa i världen.

80×100 Akryl duk

 

 

Den kreativa processen – Livets process

Min målning har lärt mig mycket om livet. Varje tavla är en process i sig. Ibland sträcker sig processen över flera tavlor. Ibland går det fort och ibland tar det år. Precis som alla våra livsprocesser.

Jag har genom åren lärt mig att inte ta målningen så allvarligt. Det blir det det blir. Ibland blir det bra och ibland målar jag över motivet och börjar om igen. Ofta har jag haft en bild av ett motiv som inspiration. Nästan aldrig har resultatet blivit särskilt likt. I början när jag målade blev jag oerhört frustrerad av detta. Jag ville ju vara duktig på att avbilda. Problemet var att jag inte tyckte det var kul. Om jag fastnade på en detalj och försökte få till den perfekt, då tappade jag energin och lusten till att måla.

60X30 Akryl duk

För ungefär ett år sedan målade jag en tavla där jag hade en bild på en indianflicka som inspiration. Hon hade vita vackra kläder med fransar. Jag tecknade upp konturerna av henne på en duk och började måla. Jag målade ansiktet och det gick bra. Det gick snabbt. Sen tog det stopp. Jag kom inte längre, det var som att kläderna inte ville bli målade. Jag började måla på bakgrunden i stället och lade på färg lite som jag kände, utan mål. Jag hade redan givit upp om att det skulle bli någon bra tavla. Men det var roligt att lägga på färg utan plan och jag kom in i ett meditativt tillstånd där jag egentligen inte såg vad jag målade, det fanns inget motiv och ingen tanke. Rätt vad det var flyttade sig penseln tillbaka till kvinnan men inte alls med den vita färgen som jag hade planerat. Hennes kläder ville vara gröna och det var inte längre fransar utan mer som en pläd eller nästan som ett stycke gräsmatta. Jag fick känslan av att det var Moder Jord som kom och visade sig i min målning. Eller eventuellt en av de peruanska gudinnorna, Nustas.

Det gick snabbt att måla henne ända fram tills jag skulle måla hennes utsträckta hand. Då tog det stopp och min inspiration försvann. Det var då myntet trillade ner. När jag försöker få till en detalj som inte är redo blir det bara jobbigt och tråkigt. Om jag i stället går vidare och målar det som vill bli målat kommer inspirationen tillbaka direkt.
När det är rätt är det lätt, precis som i livet i övrigt. När vi känner att vi måste kämpa med något eller hela tiden möter på motgångar, då är oftast det bästa vi kan göra att ta ett steg tillbaka och titta med lite distans på vad det är som står i vägen. Är det dags att välja en ny väg, behöver vi avvakta lite eller behöver vi kanske byta strategi?
Jag bestämde mig i detta fall för att strunta i hennes hand och istället fortsätta måla det som ville komma. Det tog inte lång stund förrän tavlan var klar och när jag sedan tittade på den fanns där ett helt landskap med berg. Det kändes som Peru. Där fanns till och med några lamor. I ena hörnet av tavlan såg jag en grupp av bostäder och min känsla var att jag intuitivt hade målat ett, eller kanske till och med flera tidigare/parallella liv, som påverkade mig just i denna nuvarande period av mitt liv.

Tavlan var klar men jag kände det som att min process inte var klar. Jag ville måla en tavla till. Det skulle vara en indian denna gången också, men nu en man, och han skulle på något sätt framkalla

60X30 Akryl duk

en kraftfull energi. Jag sökte efter olika bilder för inspiration, kanske skulle han trumma? Eller sitta i böneställning? Till slut bestämde jag mig för att han skulle spela flöjt. Jag gjorde på samma sätt som med den första tavlan. Jag tecknade upp hans konturer och började måla. Denna gången gick det lätt att måla honom och han ser ut ungefär som jag tänkte mig att han skulle se ut. Ur flöjten kom dock inga toner, det var i stället olika färger som kom ut och färgade hela landskapet.

Energin i denna tavla var helt annorlunda än den första. Den första kändes väldigt mjukt kärleksfull medan denna kändes mer kraftfull. Jag kände att de båda hörde ihop. Kanske var det den manliga och den kvinnliga energin som ville bli uttryckt tillsammans men ändå var och en för sig? Hon sprider färgerna och läkande genom sina händer, han gör det genom sin flöjt. Olika verktyg men samma resultat. Eller är de två personer som lever olika liv men är sammankopplade på någon nivå? Så som det ofta är med tvillingsjälar. Vem vet, kanske kommer de åter för att berätta sin historia.

När den sista tavlan var färdig hade jag färg kvar som jag inte ville slänga så jag började måla på en liten duk, helt på måfå. Denna gång hade jag inget motiv att utgå ifrån utan jag lade på färg lite här och lite där. Jag tyckte att den blev jätteful och tänkte måla över den. Men så råkade jag vända på den och helt plötsligt trädde det fram ett bergslandskap. Jag lade till några träd och förstärkte några linjer och fram kom en av de tavlor jag nu tycker allra mest om.

30×24 Akryl duk

Och nu var processen klar. Denna process innehöll tre tavlor och gick ganska fort, den tog nog om jag kommer ihåg rätt inte så mycket mer än någon vecka.

Kurshelg i Trosa Skärgård

Trosa bildI våras blev jag uppmärksammad på ett ställe i Trosa skärgård som man kan hyra för olika typer av sammankomster. Jag såg direkt framför mig hur vi skulle ha kurs där  i Access Bars. Men jag tänkte att det skulle vara kul att göra något lite extra och även att sova över. Jag har en dröm om att ordna resor utomlands med medvetenhetsutveckling, kreativitet och återhämtning kombinerat med roliga saker på orten. Det här kändes som att det kunde bli en miniversion 🙂
Jag frågade min kollega Elin som är yogalärare om hon var intresserad. Hon nappade direkt och kombinationen av bars, målning och yoga föddes. I helgen blev den av och vi har haft det supermysigt och våra härliga deltagarna var nöjda även de, vilket ju är huvudsaken 🙂

Min senaste akvarell

Förutom att arbeta med Asea och Access så målar jag en del. I våras började jag måla akvarell och har upptäckt att det är superkul. Här är min senaste målning. Den är gjort utifrån en bild som jag blev väldigt förtjust i och jag kände att den hade en sån härlig energi.

Min målning har en annan energi vilket inte är så konstigt, det är ju jag som gjort den och den speglar vart jag står just nu. Välkommen att dela med dig av tolkningar 😀

akvarellmoon