Konstutställning och uppgradering av energifält

Det var länge sedan jag skrev något nu. Jag har haft fullt upp med att måla och göra klart inför min utställning. Nu är den över och kvar är bara att välja ut vilka tavlor som ska få pryda mina väggar och vilka som ska packas ihop för förvaring till nästa resa. Resan till sin människa eller till nästa utställning.

Min känsla inför denna utställning var att den skulle ”knyta ihop säcken” och så känns det som att det blev. Det var härligt att se alla mina målningar i samma rum och att se kända och okända människor gå runt och titta på dem och välja ut sina favoriter. Utställningen fick mig att landa i vem jag är som konstnär.

Dagen innan vernissaget, tidigt på morgonen, hörde jag en röst ifrån min målarhörna. Jag har berättat innan om hur vissa av mina tavlor har en väldigt stark vilja. Rösten jag hörde var väldigt mild men bestämd. Den sa att den skulle också vara med på utställningen. Grejen var att målningen inte ens var klar. Jag har ju lärt mig att mitt liv blir lättare om jag lyder när tavlorna pratar med mig så jag gick upp innan jag skulle börja jobba och satte mig för att måla.
Hon hade tagit ordentligt med tid på sig fram till nu, stått och vilat många veckor utan att visa mig vad hon skulle bli. Men nu hade hon bestämt att hon skulle vara med och då gick det fort. Hon gav mig till och med sitt namn. Får jag presentera ”Girl in the valley” 😀

Jag tycker själv väldigt mycket om henne och hon känns som brytpunkten mellan det gamla och det nya. Veckan innan utställningen fick jag en allergisk reaktion som gjorde att jag blev väldigt sjuk. Jag var helt sängliggande i tre dagar och fick i samband med det en uppgradering av mitt energifält. Jag kan skriva om vad det innebär en annan gång. Kortfattat kan man säga att det är en komprimerad utrensning av det som inte längre gynnar en, av energi som tillhör det förgångna. Jag går ut ur det gamla och in i det nya och ”Flickan i Dalen” kom som en manifestation av det.

Det är en tid nu när många är med om uppgraderingar, både mindre och större. Om man inte vet vad det handlar om kan det kännas obehagligt men det är inget att vara rädd för. Livet är dynamiskt och vi utvecklas hela tiden. Ibland rycker livet in och snabbar på processen lite, kanske behöver vi en kick i baken eller så behöver hela huset raseras så vi kan bygga ett nytt. Allt är som det ska.

Med värme

Annette

Den kreativa processen – en fallgrop

Jag har under lång tid, nästan hela sommaren, varit väldigt trött och har inte kunnat göra mycket mer än att vila, heala och måla. Det är vad energin har räckt till förutom mitt jobb som medial vägledare. Jag har varit medveten om att en djup läkningsprocess har pågått så jag har lyssnat på kroppen och har faktiskt inte längtat efter aktivitet eller umgänge.
För några veckor sedan började energin komma tillbaka och jag började planera och jobba för bland annat en utställning jag ska ha i oktober. Jag ansträngde mig för att utvecklas i mitt måleri så att jag skulle kunna ha några helt nya tavlor med på utställningen.
I början var det kul och spännande, sen helt plötsligt började jag bli stressad, tappa fokus, jag kunde inte längre få kontakt med mina målningar och humöret sjönk. Jag blev mer och mer frustrerad men av erfarenhet vet jag att det inte hjälper att forcera något, vare sig vad gäller healing, personlig utveckling eller måleri, så jag backade, lade ner penslarna och släppte taget om allt.
Vad hände då tror du?
Jag blev sjuk. Fick öroninflammation och var tvungen att ligga till sängs några dagar. Jag jobbade aktivt med att frigöra de låsningar som skapat först blockeringarna i mitt skapande flöde, och sedan även öroninflammationen. Jag grät floder och mängder av stagnerad energi lämnade mitt system. Gamla sårade känslor kom upp till ytan och lämnade systemet. Det är oftast så en djup healingprocess fungerar. Den stagnerade energin är känslor vi inte klarat av att frigöra oss ifrån och som har bosatt sig djupt inne i våra celler. När vi börjar peta i stagnationen kommer känslorna upp till ytan igen för att se om vi denna gång är redo att känna dem och låta dem gå.

Efter några dagar började den låsta energin öppnas upp och jag satte jag mig med mina färger igen. Jag var fortfarande arg och frustrerad för att jag inte fick till mina tavlor som jag ville. Jag borde ju kunna få till en Monet eller i alla fall en Picasso 😉
Jag började måla med Poscapennor på en gammal akrylmålning som jag målat över och lät pennan bestämma vart den ville gå. Det blev denna lilla låda med många flikar. Någon Monet är den inte, inte någon Picasso heller men den kommer med ett budskap.
Den visar mig till exempel att det finns många vägar att gå, att det finns många flikar att vika upp för att se vad de gömmer. Den visar att en låda inte nödvändigtvis behöver vara kvadratisk och att man inte alltid förstår hur de olika flikarna hänger ihop. Under min session med målningen frigjordes min frustration och en del målningsglädje kom tillbaka igen.

En annan insikt som visades mig i denna läkningsprocess var hur jag när jag började jobba mot min utställning för att målningarna skulle vara ännu bättre än de jag redan har, (de målningar jag har som var anledningen till att jag blev inbjuden att ha denna utställning från första början…. 😛 ) tappade kontakt med mitt eget inre.
Jag flyttade mitt fokus utanför mig själv och där finns ingen energi att hämta. Vi kan inspireras av omgivningen men energin kan vi bara hämta inifrån oss själva. Vi kan planera för framtiden eller hämta erfarenhet från det förflutna men det är bara när vi är närvarande i nuet vi kan använda vår energi för att skapa. (När vi stannar i nuet så är det faktiskt så att vi har tillgång till både framtiden och det förflutna men det är en annan blogg.)
Detta vet jag ju så väl och ändå föll jag dit ännu en gång. Det är så vi oftast gör och för varje gång vi faller dit går det lite snabbare att resa sig. Till slut går vi runt vårt mönster och när det inte får någon uppmärksamhet tynar det bort.

Har du någon magisk låda som ger dig insikt? Hur ser den i så fall ut?

 

Q’erofolket, 7 Nustas – Mama Serena kommer på besök och ger mig ett budskap

Q’erofolket är ett folk som bor i Anderna ovanför Cusco i Peru. De bor i 7 olika byar som ligger på mellan 4000 och 5000 meters höjd över havet. Q’eros är i rakt nedstigande led ättlingar till Inkafolket och levde helt avskurna från civilisationen ändra fram till 50-talet då de läste i tecknen att det nu var dags för dem att komma ner från bergen och dela med sig av den kunskap de bevarat under alla år sedan Inkafolket på grund av vår ankomst till Amerika blev tvungna att fly upp i bergen.

Jag har träffat dem två gånger hittills i detta liv och hoppas det blir fler gånger. De är det renaste folk man kan tänka sig. I mycket framstår de som barn eftersom de inte dömer något eller någon, de gömmer inget utan är sig själva till 100%. Deras medvetenhet är enorm och de lever i ett med både jorden och kosmos.

Den första jag mötte från dem var en man på 94 år, Don Ramón. Han lever tyvärr inte längre och jag är så tacksam att jag fick träffa honom innan han lämnade jordelivet. Han var en helt magisk person, han kändes nästan eterisk.
Den andra gången jag mötte Q’ero var 2018 i Stockholm. Då var det två bröder, Don Juan och Don Angelino som var här för att dela med sig av sina liv. Jag hade inga förväntningar, eftersom Don Ramón gjort så stort intryck på mig trodde jag inte att jag skulle få ut så mycket av att träffa 2 andra men något sade mig att jag skulle dit. Och glad är jag att jag lyssnade på den rösten. Denna gång blev jag visad vem jag faktiskt är inuti och det var så omtumlande att jag först nu, ett år senare, har börjat titta på det för att se hur jag ska kunna leva ut den jag egentligen är.
Det finns så mycket att berätta om dem, de är magiska varelser, ren kärlek, helt fantastiska personer och har gjort ett enormt intryck på mig.

Denna post ska dock inte handla om Q’eros utan om en av Nustas, Andernas gudinnor och hennes budskap till mig. Det finns 7 Nustas och de är kopplade till varsitt chakra. Mama Serena är vattnets gudinna och kopplad till det andra chakrat. Hon var den av de 7 Nustas som berörde mig mest under min initiering och idag kom hon till mig med ett budskap.

Mama Serena, Akryl och torrpastell på Mix Mediapapper, A3

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Konstnär på 30 dagar där vi varje dag får en uppgift att göra. Vi är en blandning av kvinnor som är på olika nivåer i vårt konstnärsskap, vissa har målat länge och andra är helt nya. Alla målar utifrån där man är just nu. Det är en fantastisk grupp med en fantastiskt inspirerande lärare, Lottie Stjernqvist. Vi är spridda över hela landet och idag träffades vi över Zoom och målade tillsammans.
Jag kände att jag ville göra ett ansikte som kom fram ur vatten. Under tiden jag målade fick jag känslan av att det var Mama Serena som ville komma fram.

Jag ska skriva en post lite längre fram om alla Nustas men nu handlar det om min målning och budskapet jag fick. Efter mina initieringar där jag sammankopplades med Nustas gjorde jag en meditation där Mama Serena kom och tog mig in i en tunnel, en mörk tunnel utan synligt slut. Tunneln blev smalare och smalare, energin blev tyngre och tyngre och det kändes som att jag inte kunde komma igenom. Men hon sade till mig att jag skulle ta i och gräva mig ut. Jag gjorde som hon sa och helt plötsligt öppnade tunneln sig och jag svävade fritt över en helt lugn himmel.

Mama Serena är som sagt vattnets gudinna och vatten handlar om livets flöde och om våra känslor. Mama Serena hjälper oss att släppa taget om det som håller oss tillbaka och att öppna upp för det nya. Andra chakrat handlar mycket om både kreativitet och om relationer. Sedan jag flyttade hem till Sverige igen har jag spenderat min tid med att måla och med att gå i djupa inre processer. Jag har spenderat det mesta av min tid ensam, rannsakat mitt liv, mitt arbete och mina relationer, klippt band och transformerat. Slöjor har lyfts undan och jag ser mycket klart som jag inte sett innan.
Nu är jag redo att öppna upp för en ny typ av relationer och ett annat flöde i mitt liv. Jag väljer relationer som är stödjande, ärliga och rena.
Jag har funnit min kreativitet som under så lång tid varit blockerad och jag har börjat kanalisera målningar av en helt annan kaliber än innan. Jag kommer fortsätta att ge medial vägledning och healing som innan och den energi jag där kan dela med mig av är mycket tydligare och klarare än den någonsin varit. Det händer saker och det var därför Mama Serena kom idag. Hon ville berätta för mig att jag nu grävt mig ut ur tunneln och det är dags att flyga fritt, eller som hon säger, gå tillsammans med Pachamama, Moder Jord, gå i tillit och följ din egen stig. Den kommer att leda dig dit du ska vara i exakt rätt tid.

Bilden på målningen är ingen traditionell bild av en andisk prinsessa men de är inte bundna av en form och idag visade hon sig för mig på detta sätt.

Med värme
Annette

Själstavla – Lita på processen

För några månader sedan fick jag ett budskap som berättade att jag har en ängel med mig just nu som själv är konstnär. Hon är med mig för att hjälpa mig att utveckla min konst och hon tyckte att jag skulle göra något man brukar kalla för själstavlor. Det är en tavla där man kanaliserat in färger, symboler, motiv etc. utifrån beställarens själ. Tavlan kan visa vart man står vid tillfället när den görs eller så kan den visa vem själen är. Jag har länge velat göra sådana tavlor men inte vetat hur. Jag har aldrig kunnat kanalisera på beställning, mina kanaliseringar kommer spontant.

Jag är med i en konstnärlig utmaning nu under sommaren där vi jobbar med Mixed Media. Utmaningen är på 30 dagar och vi får olika konstnärliga uppgifter varje dag. En av uppgifterna var att måla med olika färger utan att det skulle bli något, bara leka med färgen. Jag passade på att prova lite nya färger jag köpt och målade på. Jag älskar att bara måla med färger utan att det ska bli något speciellt.

Dagen efter skulle vi titta på målningen och se om något ploppade upp som vi kunde förstärka och eventuellt måla fram.
Jag en kvinna komma i full fart framåt. Hon hade en röd klänning eller schal runt sig och hon var inte helt glad. Man kunde se på henne att hon gått igenom en hel del för att kunna komma ut som hon gjorde nu. Hon var kompromisslös.
Till höger om henne såg jag ett mansansikte ploppa fram, ett väldigt bestämt mansansikte och han kändes som en klippa. Han var i färgen turkos.
Till vänster om henne såg jag en annan figur ploppa fram. Det var en äldre kvinna med håret uppsatt i knut i nacken. Hon var med kvinnan från andra sidan och kändes väldigt kärleksfull. Hon stod och tittade på kvinnan med lite förundrad känsla. Hon gjorde inget utan bara fanns där.

Jag började måla fram figurerna och började med damen i grönt. Hon var lätt att måla fram, hon var där hon var, trygg och lugn i sin energi. Lite avvaktande men tydlig. Sen målade jag fram den turkosa mannen. Han var inte lika lätt att få fram, han krävde lite processande för att stiga fram fullt ut. Och sen var det dags för kvinnan och nu blev det spännande. Hon visade fram sig i det närmsta som en zombie, likblek i ansiktet med endast svaga konturer. Det visade mig att hon var på väg ut ur ett stadie där hon inte varit fullt ut levande. Att hon var på väg ut ur det stadiet förstod jag eftersom det var tydligt att hon var i rörelse och att hon såg väldigt bestämd ut i den första bilden. Här fick processen vila över natten för att fortsätta dagen efter.

Dagen efter hade hon fått lite mer färg på kinderna och jag målade fram hennes färger och hon fick lite mer verklighetstroget hår. Hon hade en stor röd mun och stora blå ögon och hade ett lite slitet uttryck i sitt ansikte. Klippmannen fick lite tydligare konturer eftersom han i sin energi var väldigt bestämd och orubblig. Jag funderade på om målningen var klar men den kändes tom, som att något fattades.

I min konstnärsutmaning fick vi denna dag uppgiften att lägga in text i våra målningar. Vi skulle fundera på vad intentionen till målningen var och sedan skriva in en text. Min intention från början var ju ingen alls eftersom jag bara provade mina nya färger men när jag kände in tavlan kom några ord som förföljt mig på gott och ont de senaste åren. Trust the process.
Jag blev även visad hur denna kvinna gått genom eld och vatten för att komma dit hon är i dag, hur hon haft sin manlige guide vid sin sida som en stabil klippa och sin kvinnliga guide som stöd och tröst. Hon hade långt ifrån alltid känt av deras existens och hade därför under hela sin väg varit tvungen att ha tillit till processen. Hon hade vacklat många gånger men hade även i de mörkaste stunder haft någon form av tillit till att processen gjorde det som skulle göras. Dessa ord ville stå på både svenska, engelska och spanska och jag förstod att detta var min egen själstavla.

 

Kanske är detta startskottet för den uppgift min konstnärsängel har för mig?
Att göra tavlor som visar människor deras själs resa?
Det är ett uppdrag jag skulle älska att ta mig an ❤

 

Med värme
Annette

 

 

Att tolka tarot och andra bilder

Tarot har en slöja av mysticism runt sig och helt och hållet går det inte att förklara logiskt hur de fungerar. Hur kan det komma sig att vi får upp de kort som berättar svaren på just det vi frågar om? För att få grepp om det behöver man titta bortom logiken men det är inte det jag tänker skriva om idag. Idag vill jag visa på hur man kan tolka tarotkort och även andra bilder på ett ganska enkelt sätt.

Tolkning av tarotkort.

De tre korten är 7 svärd, Döden och Domedagen.
Varje kort har sin egen betydelse där 7 svärd ofta står för någon som inte är helt ärlig eller att man behöver släppa taget om de tankesätt man inte längre resonerar med.
Döden handlar om en transformation där vi tvingas släppa det som inte längre resonerar med oss även om det gör väldigt ont. Domedagen är den stora trumpeten som ljuder. Den säger att vi går in i en ny fas i vårt liv och det finns ingen återvändo.
Detta är några korta generella tolkningar av varje kort och om vi tolkar utifrån dess betydelse skulle de säga att du nu lämnar bakom dig de tankemönster du haft som inte varit helt sanna eller de människor som inte varit ärliga mot dig. Det är inget val du har utan det sker vare sig du vill det eller inte och det kommer att leda till att du öppnar upp för en helt ny fas i ditt liv.

Om vi nu tittar vidare på korten så ser vi att det finns olika färger och bilder.
Vilken färg fastnar dina ögon på? Om du tex fastnar med ögonen på den gröna färgen i 7 svärd, vad säger den gröna färgen dig?
Sen kanske du tittar vidare och ser att det finns en rosa färg på Domedagen, vad säger den dig? Vad betyder rosa för dig?
Sen kanske du tittar vidare och ser att det är mycket blått i alla korten. Vad betyder blått för dig?

För mig står den gröna färgen i 7 svärd för läkning. Någon stjäl det som är ditt men får inte med sig allt utan lämnar kvar det som är djupt grundat i dig. Det kan de inte ta ifrån dig. De går ut på det gröna fältet vilket innebär att det kommer att ske en läkning. (Grönt står ofta för läkning men alla har sin egen tolkning av en färg och det är din tolkning du ska använda dig av.)
Den rosa färgen i Domedagen säger mig att det kommer en kärleksfull och mjuk öppning som du inte behöver vara rädd för. Du kommer att vara hållen i trygga armar under din förändring.
Slutligen säger den blå färgen mig att hela denna situation är väldigt renande på många djupa plan.
Man kan fortsätta och titta vidare på figurerna i korten och känna efter vad de betyder för en själv. Ju djupare du går i korten desto djupare och vidare information får du kring din situation.

Tolkning av målning

Nu ska vi titta på en målning för att se vad vi kan få fram i den. Detta är en målning jag gjorde till min pappa när han fyllde 90 år. Jag hade en plan på en målning jag skulle göra till honom men det ville sig inte och det blev denna i stället. Han tyckte mycket om den och skröt över den till sina vänner.
Jag bodde inte på samma ort som honom och när jag sedan kom och hälsade på såg jag att han hängt upp tavlan upp och ner. Upp och ner enligt hur jag hade tänkt mig den. För honom var det rätt håll.
För honom var det blå en sjö och det röda var fåglar. För mig var det blå himmel och det röda var röda blommor. Min pappa var politiker och väldigt vänster så för mig symboliserade det röda hans röda värderingar. Detta är en helt intuitiv målning så jag tänkte inte ut innan jag gjorde den hur den skulle se ut.
Min tolkning gjorde jag när den var klar.
Hur ser du på denna målning?
Vad ser du i den?
Vilket håll vill du ha den åt?
Vad säger färgerna dig?
Ser du några figurer i den som talar till dig?

Övning

Sätt dig ner och blunda en stund.
Ta några djupa andetag och formulera en fråga inom dig. Du kan säga den högt om du vill eller bara i tanken.
Öppna ögonen och se vart de landar på målningen.
På vad fastnar din blick och vad säger just den punkten dig.
Vad vill den punkten visa dig angående din fråga?
När du fått ditt svar kan du låta blicken vandra vidare och se om du får mer information.
Du kan göra denna övning på denna tavla om och om igen med olika frågor, olika dagar. Du kommer att märka att dina ögon faller på olika detaljer och att din känsla kommer att ge dig olika budskap beroende på vad din fråga gäller.
När du känner dig klar med denna tavla kan du gå vidare till andra bilder i din omgivning. Tavlor, vykort, vad fastnar din blick på när du tittar ut genom fönstret? När du sitter ute i naturen, vad fastnar din blick på om du då gör övningen med hela naturen som din tavla?

Min tolkning

Jag gjorde själv denna övning för att kunna ge dig ett exempel.
Jag ställde en fråga inom mig angående ett fysiskt symptom jag brottas med just nu. Jag tittade på den nedre tavlan och mina ögon föll nere i det högra hörnet och flyttade sig sedan till det lila ovanför. I det högra hörnet finns det formationer som ser ut som snöflingor, färgerna är vitt och blått. Snö är fruset vatten och vatten står för känslor. Lila är en andlig färg som ofta står för transformation. Detta tolkar jag som ett budskap att jag behöver frigöra mig från en del känslor som ligger blockerade för att symtomen ska kunna frigöras.
Lösningen ligger alltså denna gång på ett energimässigt plan.
Om mina ögon istället hade fallit på det röda eller gröna hade jag tolkat det som att jag behöver gå till läkare eller en terapeut som kan hjälpa mig rent fysiskt.

Det finns alltid generella regler för vad allt betyder men det viktigaste är att du själv lyssnar till vad olika färger och symboler betyder för just dig. Om du går till två olika tarottolkare kan de få upp helt olika kort men ändå ge dig ungefär samma budskap. Det beror på att vi alla har våra egna tolkningar av olika färger och symboler.

Lycka till med dina övningar!

Jag önskar dig en fin vecka!

Med värme
Annette

 

Späckhuggare med stark vilja

30 X 40 Akryl duk privat

Denna tavla är speciell för mig. Den finns inte längre i min ägo och det beror på att den hade en väldigt stark egen vilja. För en person som hör eller ser energier är denna historia inget ovanligt men om du själv inte upplevt något liknande behöver du nog ha ett ganska öppet sinne för att kunna ta in det som hände.

Jag bodde i Spanien och gick några gånger i veckan hos en fantastisk konstnärinna och målade. Jag lärde mig mycket hos henne. En av de första sakerna jag lärde mig var att jag faktiskt kan måla om det som inte blev bra. Man kan måla om och måla över ända tills man är nöjd. Det var en enorm frigörelse för mig och öppnade upp mitt måleri för nya dimensioner. Hon plockade bort en av mina blockeringar, prestationsångesten, med ett penseldrag.
Hon lärde mig också detaljernas vikt. Jag är inte detaljernas bästa vän och väljer ofta att måla helt intuitivt, det ger mig mer energi. Tillsammans med henne blev jag dock tvingad att fortsätta på varje tavla tills alla detaljer var klara. Blod, svett och tårar fick en innebörd för mig under mina timmar med henne. Resultaten blev också helt annorlunda än de tavlor jag hade gjort innan. Med denna tavla visade hon mig hur man får späckhuggare att hoppa ut ur en bild 🙂

Numer släpper jag mig oftast fri eftersom det är vad som ger mig energi, men jag är oerhört glad för min tid tillsammans med henne. Hon lärde mig många tekniker för att göra bra avbildningar vilket jag nu har användning för när jag vill lägga till en detalj i en annars abstrakt tavla.

Jag gick även i skolan och läste spanska under min tid i Spanien. Det var en liten skola med fantastiska lärare och när min tid hos dem var över ville jag ge dem något som minne från mig. Jag tyckte mycket om alla lärarna och där fanns speciellt en lärare som jag hade väldigt fin kontakt med. Vi läkte och utvecklades mycket tillsammans och min inre lilla flicka älskade honom djupt. Med honom kände hon sig trygg. Jag har nämnt honom i en tidigare blogg och kommer säkert att nämna honom igen.

Min inre flicka var ganska luggsliten när jag kom till Spanien och det fick jag bli varse en kväll när jag hade varit ute med denna lärare och några till för att äta Tapas. När vi skulle skiljas åt frågade han mig om jag skulle följa med åt deras håll men jag sa att nej, jag ska åt ett annat håll. Då såg jag hur min lilla inre flicka lösgjorde sig från mig. Hon var rufsig i håret, smutsig och trasig. Hon lämnade mig och gick till honom, tog honom i handen och vände sig mot mig som att hon ville säga att jag går med honom nu. Hos honom är jag trygg. Detta var en enormt starkt upplevelse för mig och min flicka kom tillbaka lite senare, då i mycket bättre harmoni.

När jag skulle sluta på skolan ville jag ge något till lärarna som tack för tiden jag fått tillsammans med dem. Jag tänker att om man kan ska man ge det finaste man har till de man bryr sig om och denna tavla var min absoluta favorit. Jag bestämde mig för att de skulle få den.
Jag var på väg att slå in den i presentpapper när jag hörde hur den började prata med mig. Den talade med en väldigt bestämd röst och sade att den inte alls skulle till lärarna, den skulle till den lärare jag beskrivit ovan, han som jag hade så speciell kontakt med. Men jag ville att alla lärarna skulle få en tavla så jag försökte förhandla med den. Jag tyckte att den kunde få vara hans till 75 % och de andras till 25 % men sitta på deras jobb. Tavlan var dock inte villig att förhandla.

40X50 Akryl duk privat

Den sa mycket bestämt, Nej. Jag ska till honom. Vi dividerade lite fram och tillbaka men den stod fast vid sin ståndpunkt så jag fick backa. Han blev så klart jätteglad och jag hoppas att han fortfarande är glad för den och att den är nöjd nu när den får bo med honom.

De andra lärarna fick en annan tavla och den hade inga problem med det. Den sade absolut ingenting. Den var den första tavlan jag gjorde tillsammans med min spanska konstlärarinna och det är en avbildning av Kejsarinnan i tarotleken. Hon sitter nu i lärarnas lärarrum och vakar över dem alla. Och jag kan tänka mig att späckhuggarna pratar med sin ägare och hjälper honom att se klart i olika situationer.