Uppstigning, uppgradering, från tredje till femte dimensionen

Från tredje dimensionen till den femte dimensionen.Kvinna som stiger fram ur en bakgrund.

Det kom en målning till mig häromdagen. Jag vet inte om den är klar än men min känsla är att hon bland annat symboliserar det vi kallar för uppstigningen. Jag ser henne som att hon har varit en del av en bakgrund, ett kollektiv, och nu är på väg att stiga fram ur bakgrunden, kollektivet, för att visa hela sig och följa sin egen sanning. Det har inte varit helt lätt för henne att bryta sig loss från bakgrunden och det har runnit en hel del tårar. Bakgrunden, det kollektiva, symboliserar för mig den tredje dimensionen.

 

”Uppstigning”, ”uppgradering” och ”femte dimensionen” är begrepp man hör lite varstans när man är intresserad av andlig utveckling men vad betyder de egentligen?

Detta är ett gigantiskt område och jag ska skrapa lite på ytan här, berätta lite om min syn på det. Det finns som vanligt många sanningar och ingen är mer sann än någon annan.

Om vi börjar med ”Femte dimensionen” så är det inte en plats utan ett tillstånd. Vi är alla mångdimensionella varelser och har tillgång till många olika dimensioner. Alla dimensioner har olika densitet. Energin i ”Tredje dimensionen” är mer kompakt än energin i ”Femte dimensionen”. I tredje dimensionen bryr vi oss om det vi är vana vid, det vi har lärt oss. I femte dimensionen börjar vi se utanför ramarna och öppna upp för nya värden.
Man skulle även kunna jämföra det med att stå högst upp i en skyskrapa och titta ut över staden. Är det mycket dimma ser vi inte så mycket utan vi ser bara det som är allra närmast oss och de mest framträdande byggnaderna etc. Om det däremot är en klar dag kan vi se många mil, många hus, bilar, människor etc som befinner sig i staden. Har vi då dessutom en kikare kan vi zooma in och se detaljerna. Är det dimmigt spelar det ingen roll att vi har en kikare, vi ser ändå bara det som är närmast oss.

När vi befinner oss i tredje dimensionen handlar våra tankar mest om det rent praktiska, om vad vi ska äta, om vårt jobb, kläder etc. Vi gör som alla andra, vi gör som det förväntas av oss.
När vi befinner oss i den femte dimensionen ser vi allt ur ett större perspektiv. Vi ser mönster och beteenden vi i tredje dimensionen inte lade märke till eftersom vi då var fullt upptagna med att få vardagen att gå runt. När vi befinner oss i femte dimensionen är vi friare känslomässigt, vi känner oss tryggare i oss själva och har en starkt tillit till att allt är precis som det ska vara. Vi ser till helheten och till allas bästa. Vi följer vår egen innersta sanning och gör bara det som resonerar med den. I tredje dimensionen har vi inte full kontakt med vår egen sanning utan vi följer den kollektiva sanningen och tror ofta att det är enda vägen att gå.

Det är när vi i tredje dimensionen börjar känna oss obekväma med den kollektiva sanningen vår ”Uppstigning” börjar. Vi börjar ifrågasätta allt det som vi innan tagit för givet. Vi börjar se igenom olika strukturer och börjar känna ett motstånd mot att göra sådant som inte resonerar med vår egen sanning.
Uppstigningen sker i etapper och ofta vandrar vi mellan tredje och femte dimensionen under lång tid. När vi då befinner oss i femte dimensionen tankar vi in energi därifrån som sedan integreras i oss genom att vi i tredje dimensionen gör val som leder oss närmare vår sanning. Hur denna process går till kan vara väldigt individuell men gemensamt verkar alltid vara att man till slut inte orkar med den tredimensionella verkligheten utan man drar sig undan och söker nya sammanhang. Sammanhang som resonerar mer med ens innersta sanning.

När vi är i femte dimensionen vet vi med hela oss att vi alla hör ihop och att ingen är bättre eller sämre än någon annan. Vi har bara valt olika resor eftersom våra själar vill utveckla olika sidor. I femte dimensionen dömer vi aldrig någon annan. Vi kan inte döma eftersom vi vet att vi alla följer vår ursprungliga plan och gör det vi är här för att göra. Dömande tillhör den tredje dimensionen.

Uppgraderingar sker hela tiden, ibland enskilda och ibland kollektiva. När det sker kollektiva uppgraderingar brukar det ofta ske ovanliga händelser i många människors liv samtidigt, eller kanske en stor händelse i världen som påverkar väldigt många känslomässigt. Det är ofta så när vi befinner oss i tredje dimensionen att vi behöver skakas om lite för att släppa kontrollen så pass att den högre energin kan få ta plats i vårt energifält.

Som jag skrev är energin in den tredje dimensionen mer kompakt än den i den femte dimensionen. Uppstigningen handlar om att frigöra det som gör vår energi kompakt och det som håller den kompakta energin på plats är våra olika föreställningar. Ju fler bestämda, fixerade åsikter och föreställningar vi har, ju kompaktare blir vårt energifält. Ju fler rädslor vi bär på, ju mindre flexibelt blir vårt energifält. Ju fler skydd vi bär, ju stelare blir vårt energifält.
När vi säger ”Så här är det.” uttrycker vi oss från den tredje dimensionen. När vi säger ”Det här är min uppfattning” uttrycker vi oss från femte dimensionen. ”Så här är det” betyder ju att det jag tycker är rätt och om någon annan tycker annorlunda har de fel. Rätt och fel finns inte i femte dimensionen. När vi säger ”Det här är min uppfattning” betyder det att jag uppfattar det så här och du kan uppfatta det annorlunda och det är också ok. Vi accepterar och respekterar att alla har sina egna sanningar.

Ett femdimensionellt energifält är flexibelt och flödande. Energifältet är vi, hela vårt varande och inkluderar allt, både känslor, tankar, vår fysiska kropp, allt vi någonsin upplevt och kommer att uppleva. Ett flexibelt energifält känner energiflödet och följer den ström som resonerar med den egna sanningen. Det innebär att vi i vår uppstigning hela tiden behöver frigöra oss från det som hindrar vårt fält från att röra sig fritt. Blockeringar, motstånd, föreställningar, kärt barn har många namn.

När vi är fullt ut integrerade i femte dimensionens energi skapar vi det liv vi vill ha genom att följa energin och öppna upp flödet där vi vill ha det. I tredje dimensionen fungerar inte det, i tredje dimensionen måste vi jobba hårt och kämpa för att få det vi vill ha. Som du förstår så är vi alla i båda dimensionerna samtidigt. Vi har ju alla stunder när saker går med fullkomlig lätthet och stunder när vi måste jobba hårt för det vi vill. När uppstigningen är klar lämnar vi tredje dimensionen för gott.

Andlig utveckling och andliga sanningar och lögner

Hur ska man veta att man väljer rätt i livet?
Hur ska man veta att det är värt att satsa på något man gärna vill göra? Det är frågor jag ofta får från de kunder som ringer mig för medial vägledning. Mitt svar är oftast detsamma. När du följer ditt hjärta blir det alltid rätt.
Men hur vet man då när det är hjärtat som vill något eller om man vill det för att man borde vilja det?

När ditt hjärta vill något blir du lätt i kroppen när du tänker på det, det kanske pirrar och du blir glad. Det finns inget motstånd förrän hjärnan kommer in och börjar påpeka att det nog inte är möjligt. Vad ska andra säga? Hur ska jag klara mig ekonomiskt? Tänk om jag inte kan? etc.
När du vill något för att du av någon anledning tycker att du borde vilja det, då känns det ett motstånd inom dig. Ibland subtilt och ibland väldigt tydligt. Huvudet säger att du självklart ska satsa på detta, det är den rätta vägen att gå. Men hjärtat känns inte lyckligt vid tanken.

Ibland är det lite mer komplicerat om du tex vill resa på en lång resa men inte har några pengar. Du är inte alls sugen på att försaka något eller jobba extra hårt en tid för att ha råd. Det blir en konflikt inom dig. Här måste du sätta dig ner med dig själv och fråga dig sanningsenligt vad som får ditt hjärta att sjunga. Sjunger ditt hjärta av att åka på resan? Sjunger det tillräckligt högt för att det ska vara värt ansträngningen? Eller är drömmen om resan ett symptom på att något i ditt liv behöver förändras?

Det som är sant för dig ger dig alltid en känsla av expansion, lätthet, ljus. Det som är falskt för dig ger dig en känsla av kontraktion, mörker, tyngd. Själva känslan kan vara olika för olika personer men när du hittat ditt uttryck vet du alltid vad som är din sanning. Din kropp vet alltid vad som är sant för dig. Alltid. Tvivla aldrig på dig själv.

Det tog många många år för mig innan jag förstod att det motstånd jag ibland känner inombords när någon säger att något är på ett speciellt sätt, faktiskt är min kropp som säger till mig att det den andra personen säger inte är min sanning. Jag trodde länge att mitt motstånd berodde på att jag dolde något för mig själv. Jag litade alltså mer på vad någon annan sa än vad jag själv kände. Så är det inte längre. Numer vet jag att när jag känner ett motstånd inom mig finns någon form av lögn kopplad till det som sägs.
Det kan vara att personen i fråga inte själv är helt sann eller så kan det vara att det som är dens sanning inte är min sanning. Ibland är det en lögn som gömmer min sanning. Jag kanske döljer något för mig själv eftersom det verkar lättare så. Då behöver jag ju titta en gång till och vara ärlig mot mig själv. Ofta så får man då en känsla av att det ligger mer bakom än det man ser vid första anblicken.

Det som fick mig att skriva denna post var att jag tittade på en video med en person som presenterar sig som andlig lärare. Hen menade att om någon känner motstånd mot det hen säger är det på grund av att personen i fråga har något dolt inom sig som den behöver titta på. Och så är det ju ibland, men inte alltid på det sätt vi tror. Det kan vara antingen att det är exakt så enkelt som att vi gömt något inom oss som gör att vi inte vill tro på det hen säger eftersom vi då blir tvungna att titta på oss själva på ett djupare plan, vilket ju kan vara ganska obekvämt.
Det kan även vara så att vi känner av att hen inte är helt sann i sitt eget uttryck. Hen kanske själv behöver jobba med just det hen säger att andra ska jobba med. Och det kan också vara så att det hen säger inte är vår sanning. Jag för min del brukar ofta reagera när någon påstår att deras sanning är den enda sanningen. Anarkisten i mig reagerar med ett kraftfullt NÄE, så är det INTE! Oavsett om jag håller med eller inte. Numer känner jag ju mig själv så pass väl att jag brukar titta in efter att jag sagt det och fråga mig själv hur det egentligen låg till. Men det behöver ju ingen annan veta 😉

När man målar blir det ganska tydligt vad som är sant och vad som är falskt. När man målar och följer flödet går det lätt och en tavla kan bli klar på väldigt kort tid, man följer sanningen. När man försöker styra målningen till något som flödet och tavlan inte vill, något som alltså är falskt, då kan det ta väldigt lång tid innan tavlan blir klar.
Tavlan jag visar i denna bloggen var tänkt att vara bara en bakgrund. Den blev klar på kort tid och det visade sig att den var en hel tavla, inte bara en bakgrund. Hade jag då hållit fast vid min tanke och fortsatt måla på den, då hade det med största säkerhet slutat med att jag målat över den.

 

Helg i färgernas, kreativitetens och utvecklingens anda!

Harmonia 30 X 24 akryl

Är du sugen på att måla?
Intresserad av personlig utveckling?
Skulle det kännas kul att kombinera de två?
Då är denna helg för dig.

Det spelar ingen roll om du aldrig målat innan eller om du är etablerad konstnär. Vi kommer att måla oss genom våra själsliga snår och den som vill kan få lära sig en enklare teknik som kan ge väldigt vackra resultat.

Se info under Kurser

Häng på!