Vad gör jag och varför är jag här?

Denna målning känns lite som en spegel av min resa. Jag har målat fram mig själv genom olika upplevelser och transformationer. Målningen är inte klar ännu och det är inte min resa heller. Min resa håller dock på att gå in i en ny fas och det ska bli spännande att se vad denna fas innehåller.

Under lång tid har jag funderat hit och dit angående vad det egentligen är jag hjälper människor med. Vad är egentligen mitt bidrag till världen?
Jag är ju healer och medial vägledare men det är ju egentligen bara verktyg jag använder mig av så vad är egentligen min ”mission” här på jorden. Varför kom jag hit?

Min resa har varit lång och väldigt djup. Jag har under väldigt lång tid befunnit mig i ett tillstånd där jag i perioder varit i kontakt med riktigt djupa dimensioner.
Jag fick en gång en medial bild av ett projekt där man byggde en bro över ett hav för att binda samman två kontinenter. Jag var i det team som dök ner på havets botten för att se till att bron fick stabila fästen. Det var ju så klart en symbolisk bild men jag upplever att min roll i världen är att öppna upp för större förståelse, att vara en bro mellan de olika världarna. Jag har rest en hel del och genom livet befunnit mig i många olika typer av grupperingar vilket har lärt mig att alla människor är lika mycket värda och att vi egentligen är ganska lika varandra. Sammanhangen och miljön är olika men spelet mellan människorna och våra lärdomar är mer eller mindre desamma oavsett om man befinner sig i en liten by i Norrland eller på en klubb på Stureplan, det som skiljer är uttrycket.

Jag har under min resa inte haft någon långvarig mentor, guru, lärare etc. som visat mig vägen, jag har varit tvungen att inför varje steg lyssna in på min egen intuition och försiktigt sätta ner foten för att känna om marken håller. Det har hänt att jag satt ner foten där marken varit mer eller mindre träsklik och då har det tagit lång tid och mycket energi för mig att ta mig tillbaka upp på fast mark igen.

Jag skulle inte vilja göra om min resa och jag önskar den inte till någon annan. Jag vet inte om det var värt det, det vet jag nog inte förrän jag lämnar detta livet. Men ur detta arbete har det stigit fram en medvetenhet och en medialitet jag inte hade innan.

Jag har genom min resa införskaffat mig väldigt mycket livserfarenhet och kan därför oftast ganska lätt sätta mig in i andras situationer. Allt jag gått igenom har gjort att jag väldigt sällan dömer någon annan och det är kanske den största gåvan min resa givit mig.

Jag har också renat och rensat så många av mina föreställningar och blockeringar att jag nu kan uppleva världen och människor från en helt annan dimension än vad jag kunde innan. Jag ser det uppenbara men även bortom det uppenbara. Jag ser människors ljus, jag ser deras mörker och jag känner deras undantryckta sanningar.

Det är oerhört vackert att se människor som vågar vara i sin innersta sårbarhet och som vågar skina sitt sanna jag. Det är oerhört vackert att se själens ljus i varje människa. Det är oerhört vackert att se människor som vågar bada i sitt eget mörker för att deras ljus och mörker ska få integreras och bli ett.

Som jag ser det är syftet med våra liv att avprogrammera oss ett steg i taget för att bli hela oss själva igen. För varje programmering eller blockering vi släpper taget om, får vi lite mer utrymme att släppa fritt de vi innerst inne är. Det är spännande att få vara en del i att en människa först ser ett mönster som håller hen tillbaka, och sedan väljer att våga bryta upp mönstret och öppna upp för något helt nytt och okänt.

Detta är vad jag hjälper till med. Jag hjälper människor att se sina mönster, att se sina relationer och livssituationer ur ett annat ljus, att se sin egen sanning och vad de egentligen vill göra med sitt liv.

Jag vågade. Jag kunde. Därför vet jag att du också kan och vågar.
Poco a poco. Ett steg i taget.

Orden som kom till mig när jag frågade vad jag egentligen gör här på jorden var ”stretching minds” och ”transformer”. Så jag kanske ska kalla mig den transformerande hjärnstretcharen?

Detta liv kontra tidigare/parallella liv

Jag har aldrig jobbat direkt med tidigare liv, inte med att se dem till mina kunder. Däremot har jag jobbat massor med att transformera mina egna tidigare liv. I det arbetet har jag ibland sett en bild och sedan gått vidare därifrån och jobbat mig igenom med känslorna som lots. Jag brukar få information om livet under processens gång men sällan i bilder. Generellt så har jag genom åren sett väldigt lite, mina kanaler har främst varit klarvetandet  och klarkännandet. Det senaste året har mitt seende börjat öppna upp sig mer och mer. Jag tycker det är spännande att se. Det blir tydligare och lättare att förklara vad guider och vägledare vill visa oss när man ser en bild än genom bara klarvetande och klarkännande.

Igår satt jag och tittade på en video på en youtubekanal med en person jag uppskattar mycket. Det är en person som har valt att söka upp olika människor för att ha ett djupgående samalt=""tal med dem för att på så sätt kunna slå hål på olika fördomar och i stället skapa broar mellan människor, människor som inte nödvändigtvis har samma syn på livet och vår värld.
I går när jag satt och tittade på ett av dessa samtal såg jag helt plötsligt hur gästen fick som en slöja över sig med en helt annan personlighet, jag såg personligheten ganska detaljerat och fick även veta vilken status hen hade i samhället. Det var alltså ett av personens tidigare liv jag fick se.
I dag tittade jag på en video med en annan gäst och samma sak hände. Jag såg en slöja över personen i fråga som visade vem hen varit i ett tidigare liv. En intressant sak var att det jag visades var ganska mycket raka motsatsen till vem de är, vill vara eller anses vara i detta livet. Jag blir så full i skratt när jag hör dem sitta och prata om vad de har för åsikter här och nu, vad de vill uträtta och förändra, och samtidigt ser jag bilden av deras raka motsats. Lite som att Hitler sitter i en soffa och pratar om hur viktigt det är att alla människor är lika mycket värda och hur han kämpar för judarnas rätt 😉

Det är, enligt hur jag ser det, så att vi alla har levt alla möjliga olika liv vilket innebär att vi alla varit både ”onda”, ”goda”, offer, förövare etc. och det är en av anledningarna till att ingen av oss har någon rätt att döma någon annan. Ingen av oss har hela pusslet, hela sanningen. Vi vet bara bråkdelar av den stora sanningen och vem vet vad syftet med tex Hitlers liv och gärning egentligen var…. hur hade jorden sett ut om han inte gjort det han gjorde? Det vet vi inte. Jag säger inte att det han gjorde var något gott, jag säger bara att ingen av oss vet orsaken till hans handlingar utifrån ett högre syfte. Hitler är ett exempel från det förflutna. Trump är ett exempel i nutid. Ingen av oss vet vad syftet med hans roll egentligen är, vi kan spekulera och utgå ifrån det vi själva ser och tror på men ingen av oss vet. Det är endast skaparkraften själv som vet.

Ofta blir jag visad i arbetet med mina kunder hur de upplevt jobbiga situationer eller blivit straffade i tidigare liv när de använt sig av sina gåvor, uttryckt sin åsikt, öppnat sitt hjärta för en annan människa etc. Detta är sådant som här och nu i detta livet sitter i våra cellminnen och kan påverka oss så att vi inte kan eller vågar göra det vi egentligen vill, eller så kanske det ställer till bekymmer i våra relationer. Nästan alltid är det så att det vi upplever här och nu har sina rötter i vårt förflutna, det kan vara tidigare i detta livet eller i andra liv. Ibland till och med i framtiden. (Allt det vi får se är egentligen bara förklaringsmodeller för att vi lättare ska kunna förstå och göra det som krävs. Egentligen är allt bara energi i olika densitet.) Självklart finns det sätt att frigöra sig från dessa hinder. Olika former av healing är en väg, att utmana sig själv till att se livet ur större perspektiv är en väg. Som jag ser det är målet alltid att frigöra oss från dömande.

Energiarbete, föreställningar och telepati

2014 på sommaren åkte jag till Amsterdam för att vara med på en kurs som grundaren till Access Consciousness, Gary Douglas, höll i. Jag hade sedan jag upptäckte Access använt mig av deras verktyg dag som natt. Jag hade under ungefär ett års tid hållit kurser i Access Bars i stort sett varje månad. Det hade alltså varit en enormt intensiv period i mitt liv där hela mitt liv gick igenom en detox. Det var en tid av stor förändring för mig.

Resan till Amsterdam var inte självklar för mig. Jag hade väldigt dåligt med pengar och mådde ganska dåligt i både kropp och själ. Men jag bestämde mig för att åka och för att få ut det absolut bästa möjliga av resan.

Ett av mina största bekymmer har sedan jag vaknade upp till min nya medvetenhet varit att jag plockar på mig andra människors energi. Det kan vara allt ifrån sorg eller ilska till rent fysiska åkommor. Jag hade förstått detta, visste inte hur jag skulle bli kvitt det men vad jag visste var att Gary Douglas hade min nyckel. Jag visste att han visste hur jag skulle göra.
En av mina utmaningar var dock att prata inför folk jag inte känner och på denna kurs var det runt 100 deltagare. Det var inte att jag inte vågade prata eller säga min mening och skulle kunna tvinga mig till att våga. Det låste sig i halsen rent fysiskt så att jag inte fick fram orden. Detta gjorde att jag visste att jag inte själv skulle kunna ställa mina frågor till Gary Douglas, men det var ju viktigt för mig att få ut så mycket som möjligt av kursen så jag jobbade stenhårt på energiplan för att öppna upp för den hjälp jag behövde för att komma framåt. Jag hade hört om en ny process de hade upptäckt som kallades Biomimetic Mimicry. Jag visste att det var en process som skulle hjälpa mig mycket och jobbade därför på att vi skulle få göra den under kursen. Jag visste också att den inte ingick i detta steget utan tillhörde nästa steg. Vad tror du hände?

Det finns ett kompendium med de processer som ska gås igenom under varje steg och när Gary själv håller kurserna uppdaterar han kompendierna utifrån hur energin ligger just nu. Han följer alltså kompendiet men även energin så om energin går åt annat håll än kompendiet, då följer han energin och uppdaterar kompendiet till nästa gång.
Biomimetic Mimicryprocessen tillhörde steget efter den kursen jag gick men när han satt uppe på sitt podium och gick igenom kompendiet sa han helt plötsligt att vi ska göra denna också. Gissa vilken? Exakt 🙂
”Den hör egentligen till nästa steg men något säger mig att vi ska ha den med här. Den ska även skrivas in i kompendiet.” Hans hjälpare var ganska förvirrade eftersom det inte alls hade varit meningen att just denna process skulle varit med, det var en ganska ny process. Jag satt på min plats och mös 🙂

Jag fick där och då mitt bevis för att energimässigt arbete fungerar. Det var fler saker som hände. Flera gånger skickade jag ut mina frågor telepatisk och tänkte att Gary skulle plocka upp dem. Det gjorde han inte men däremot så var det alltid någon av de andra deltagarna som reste sig upp och ställde samma fråga. Gary sade vid ett tillfälle att det finns ju vissa som är smarta och skickar ut sina frågor till någon annan att ställa. Då hickade jag till lite 😀
Ett annat exempel var när jag under pausen skulle hämta vatten. Det fanns både vanligt vatten och bubbelvatten. Jag visste ju att bubbelvatten inte var bra för våra kroppar så jag drack normalt bara vanligt vatten. Denna gång drogs min kropp mot bubbelvattnet med en sådan tydlighet att jag inte kunde blunda för det.
Jag hämtade alltså mitt bubbelvatten och efter pausen startade Gary upp med att prata om bubbelvatten. Han visste ju så klart inte om mina funderingar, jag hade inte varit i närheten av honom. Han sa att våra kroppar ibland behöver bubbelvatten när vi jobbar intensivt på energinivå. Han visste inte varför, bara att det var så.
Jag fick min bekräftelse på att min kropp visste vad den ville ha. Vi har så många olika föreställningar om vad som är vad och varje föreställning blir en blockering i vårt energifält. Om vi frigör oss från de olika föreställningar vi plockat upp från vår omgivning så öppnas vårt energifält upp och vi får ett bättre flöde. Att bubbelvatten är dåligt för oss är en sådan föreställning. Det betyder inte att det är varken bra eller dåligt med bubbelvatten, det betyder bara att våra kroppar vet vad de behöver när de har ett fritt flöde.

Biomimetic Mimicry betyder att vi härmar vår omgivning. Symboliskt sett kan vi säga att vi tar på oss rockar som ser ut som andras rockar för att inte skilja oss från mängden. Problemet är att dessa rockar till slut blir väldigt tunga att bära och gör att vi inte orkar ta oss fram i livet som vi skulle vilja. När man gör denna process plockar man av sig de rockar man inte längre behöver. Jag kan lova att stegen blir lättare och lättare 🙂 Ju färre rockar vi bär, ju mer oss själva kan vi vara, ju mer oss själva vi är ju vackrare avtryck gör vi på jorden. Ju fler som gör sina egna avtryck på jorden, ju rikare och mer blomstrande blir jorden. Det är bland annat detta som är energiarbete. Vi plockar på olika sätt bort det i våra energifält som inte längre resonerar med de vi i sanning är. Våra energifält blir renare och renare, klarare och klarare, vi växer och utvecklas, väljer andra saker i livet, saker som får oss att må bra. När vi mår bra mår vår omgivning oftast bättre och ringarna på vattnet sprids vidare och vidare.

Uppstigning, uppgradering, från tredje till femte dimensionen

Från tredje dimensionen till den femte dimensionen.Kvinna som stiger fram ur en bakgrund.

Det kom en målning till mig häromdagen. Jag vet inte om den är klar än men min känsla är att hon bland annat symboliserar det vi kallar för uppstigningen. Jag ser henne som att hon har varit en del av en bakgrund, ett kollektiv, och nu är på väg att stiga fram ur bakgrunden, kollektivet, för att visa hela sig och följa sin egen sanning. Det har inte varit helt lätt för henne att bryta sig loss från bakgrunden och det har runnit en hel del tårar. Bakgrunden, det kollektiva, symboliserar för mig den tredje dimensionen.

 

”Uppstigning”, ”uppgradering” och ”femte dimensionen” är begrepp man hör lite varstans när man är intresserad av andlig utveckling men vad betyder de egentligen?

Detta är ett gigantiskt område och jag ska skrapa lite på ytan här, berätta lite om min syn på det. Det finns som vanligt många sanningar och ingen är mer sann än någon annan.

Om vi börjar med ”Femte dimensionen” så är det inte en plats utan ett tillstånd. Vi är alla mångdimensionella varelser och har tillgång till många olika dimensioner. Alla dimensioner har olika densitet. Energin i ”Tredje dimensionen” är mer kompakt än energin i ”Femte dimensionen”. I tredje dimensionen bryr vi oss om det vi är vana vid, det vi har lärt oss. I femte dimensionen börjar vi se utanför ramarna och öppna upp för nya värden.
Man skulle även kunna jämföra det med att stå högst upp i en skyskrapa och titta ut över staden. Är det mycket dimma ser vi inte så mycket utan vi ser bara det som är allra närmast oss och de mest framträdande byggnaderna etc. Om det däremot är en klar dag kan vi se många mil, många hus, bilar, människor etc som befinner sig i staden. Har vi då dessutom en kikare kan vi zooma in och se detaljerna. Är det dimmigt spelar det ingen roll att vi har en kikare, vi ser ändå bara det som är närmast oss.

När vi befinner oss i tredje dimensionen handlar våra tankar mest om det rent praktiska, om vad vi ska äta, om vårt jobb, kläder etc. Vi gör som alla andra, vi gör som det förväntas av oss.
När vi befinner oss i den femte dimensionen ser vi allt ur ett större perspektiv. Vi ser mönster och beteenden vi i tredje dimensionen inte lade märke till eftersom vi då var fullt upptagna med att få vardagen att gå runt. När vi befinner oss i femte dimensionen är vi friare känslomässigt, vi känner oss tryggare i oss själva och har en starkt tillit till att allt är precis som det ska vara. Vi ser till helheten och till allas bästa. Vi följer vår egen innersta sanning och gör bara det som resonerar med den. I tredje dimensionen har vi inte full kontakt med vår egen sanning utan vi följer den kollektiva sanningen och tror ofta att det är enda vägen att gå.

Det är när vi i tredje dimensionen börjar känna oss obekväma med den kollektiva sanningen vår ”Uppstigning” börjar. Vi börjar ifrågasätta allt det som vi innan tagit för givet. Vi börjar se igenom olika strukturer och börjar känna ett motstånd mot att göra sådant som inte resonerar med vår egen sanning.
Uppstigningen sker i etapper och ofta vandrar vi mellan tredje och femte dimensionen under lång tid. När vi då befinner oss i femte dimensionen tankar vi in energi därifrån som sedan integreras i oss genom att vi i tredje dimensionen gör val som leder oss närmare vår sanning. Hur denna process går till kan vara väldigt individuell men gemensamt verkar alltid vara att man till slut inte orkar med den tredimensionella verkligheten utan man drar sig undan och söker nya sammanhang. Sammanhang som resonerar mer med ens innersta sanning.

När vi är i femte dimensionen vet vi med hela oss att vi alla hör ihop och att ingen är bättre eller sämre än någon annan. Vi har bara valt olika resor eftersom våra själar vill utveckla olika sidor. I femte dimensionen dömer vi aldrig någon annan. Vi kan inte döma eftersom vi vet att vi alla följer vår ursprungliga plan och gör det vi är här för att göra. Dömande tillhör den tredje dimensionen.

Uppgraderingar sker hela tiden, ibland enskilda och ibland kollektiva. När det sker kollektiva uppgraderingar brukar det ofta ske ovanliga händelser i många människors liv samtidigt, eller kanske en stor händelse i världen som påverkar väldigt många känslomässigt. Det är ofta så när vi befinner oss i tredje dimensionen att vi behöver skakas om lite för att släppa kontrollen så pass att den högre energin kan få ta plats i vårt energifält.

Som jag skrev är energin in den tredje dimensionen mer kompakt än den i den femte dimensionen. Uppstigningen handlar om att frigöra det som gör vår energi kompakt och det som håller den kompakta energin på plats är våra olika föreställningar. Ju fler bestämda, fixerade åsikter och föreställningar vi har, ju kompaktare blir vårt energifält. Ju fler rädslor vi bär på, ju mindre flexibelt blir vårt energifält. Ju fler skydd vi bär, ju stelare blir vårt energifält.
När vi säger ”Så här är det.” uttrycker vi oss från den tredje dimensionen. När vi säger ”Det här är min uppfattning” uttrycker vi oss från femte dimensionen. ”Så här är det” betyder ju att det jag tycker är rätt och om någon annan tycker annorlunda har de fel. Rätt och fel finns inte i femte dimensionen. När vi säger ”Det här är min uppfattning” betyder det att jag uppfattar det så här och du kan uppfatta det annorlunda och det är också ok. Vi accepterar och respekterar att alla har sina egna sanningar.

Ett femdimensionellt energifält är flexibelt och flödande. Energifältet är vi, hela vårt varande och inkluderar allt, både känslor, tankar, vår fysiska kropp, allt vi någonsin upplevt och kommer att uppleva. Ett flexibelt energifält känner energiflödet och följer den ström som resonerar med den egna sanningen. Det innebär att vi i vår uppstigning hela tiden behöver frigöra oss från det som hindrar vårt fält från att röra sig fritt. Blockeringar, motstånd, föreställningar, kärt barn har många namn.

När vi är fullt ut integrerade i femte dimensionens energi skapar vi det liv vi vill ha genom att följa energin och öppna upp flödet där vi vill ha det. I tredje dimensionen fungerar inte det, i tredje dimensionen måste vi jobba hårt och kämpa för att få det vi vill ha. Som du förstår så är vi alla i båda dimensionerna samtidigt. Vi har ju alla stunder när saker går med fullkomlig lätthet och stunder när vi måste jobba hårt för det vi vill. När uppstigningen är klar lämnar vi tredje dimensionen för gott.

Konstutställning och uppgradering av energifält

Det var länge sedan jag skrev något nu. Jag har haft fullt upp med att måla och göra klart inför min utställning. Nu är den över och kvar är bara att välja ut vilka tavlor som ska få pryda mina väggar och vilka som ska packas ihop för förvaring till nästa resa. Resan till sin människa eller till nästa utställning.

Min känsla inför denna utställning var att den skulle ”knyta ihop säcken” och så känns det som att det blev. Det var härligt att se alla mina målningar i samma rum och att se kända och okända människor gå runt och titta på dem och välja ut sina favoriter. Utställningen fick mig att landa i vem jag är som konstnär.

Dagen innan vernissaget, tidigt på morgonen, hörde jag en röst ifrån min målarhörna. Jag har berättat innan om hur vissa av mina tavlor har en väldigt stark vilja. Rösten jag hörde var väldigt mild men bestämd. Den sa att den skulle också vara med på utställningen. Grejen var att målningen inte ens var klar. Jag har ju lärt mig att mitt liv blir lättare om jag lyder när tavlorna pratar med mig så jag gick upp innan jag skulle börja jobba och satte mig för att måla.
Hon hade tagit ordentligt med tid på sig fram till nu, stått och vilat många veckor utan att visa mig vad hon skulle bli. Men nu hade hon bestämt att hon skulle vara med och då gick det fort. Hon gav mig till och med sitt namn. Får jag presentera ”Girl in the valley” 😀

Jag tycker själv väldigt mycket om henne och hon känns som brytpunkten mellan det gamla och det nya. Veckan innan utställningen fick jag en allergisk reaktion som gjorde att jag blev väldigt sjuk. Jag var helt sängliggande i tre dagar och fick i samband med det en uppgradering av mitt energifält. Jag kan skriva om vad det innebär en annan gång. Kortfattat kan man säga att det är en komprimerad utrensning av det som inte längre gynnar en, av energi som tillhör det förgångna. Jag går ut ur det gamla och in i det nya och ”Flickan i Dalen” kom som en manifestation av det.

Det är en tid nu när många är med om uppgraderingar, både mindre och större. Om man inte vet vad det handlar om kan det kännas obehagligt men det är inget att vara rädd för. Livet är dynamiskt och vi utvecklas hela tiden. Ibland rycker livet in och snabbar på processen lite, kanske behöver vi en kick i baken eller så behöver hela huset raseras så vi kan bygga ett nytt. Allt är som det ska.

Med värme

Annette

Utställning och vernissage

Du som följt min blogg har sett att jag under ganska lång tid ägnat mycket tid åt min målning.
Nu är det dags för utställning och du är hjärtligt välkommen på vernissage i Aspudden, Stockholm, söndagen den 6 oktober mellan 12.00 och 16.00.

Kan du inte komma på vernissaget går bra att gå dit och se dem under bibliotekets öppettider fram till och med den 18:e oktober. Den 20:e kommer jag att plocka ner tavlorna så för att vara helt säker på att hinna se dem är det bäst att du kommer någon av dagarna innan.

Alla tavlor som är med på utställningen kommer att vara till salu och om du vill köpa en tavla utanför vernissaget går det bra att kontakta mig så bestämmer vi en tid då vi ses i utställningsrummet.

Välkommen!

Andlig utveckling och andliga sanningar och lögner

Hur ska man veta att man väljer rätt i livet?
Hur ska man veta att det är värt att satsa på något man gärna vill göra? Det är frågor jag ofta får från de kunder som ringer mig för medial vägledning. Mitt svar är oftast detsamma. När du följer ditt hjärta blir det alltid rätt.
Men hur vet man då när det är hjärtat som vill något eller om man vill det för att man borde vilja det?

När ditt hjärta vill något blir du lätt i kroppen när du tänker på det, det kanske pirrar och du blir glad. Det finns inget motstånd förrän hjärnan kommer in och börjar påpeka att det nog inte är möjligt. Vad ska andra säga? Hur ska jag klara mig ekonomiskt? Tänk om jag inte kan? etc.
När du vill något för att du av någon anledning tycker att du borde vilja det, då känns det ett motstånd inom dig. Ibland subtilt och ibland väldigt tydligt. Huvudet säger att du självklart ska satsa på detta, det är den rätta vägen att gå. Men hjärtat känns inte lyckligt vid tanken.

Ibland är det lite mer komplicerat om du tex vill resa på en lång resa men inte har några pengar. Du är inte alls sugen på att försaka något eller jobba extra hårt en tid för att ha råd. Det blir en konflikt inom dig. Här måste du sätta dig ner med dig själv och fråga dig sanningsenligt vad som får ditt hjärta att sjunga. Sjunger ditt hjärta av att åka på resan? Sjunger det tillräckligt högt för att det ska vara värt ansträngningen? Eller är drömmen om resan ett symptom på att något i ditt liv behöver förändras?

Det som är sant för dig ger dig alltid en känsla av expansion, lätthet, ljus. Det som är falskt för dig ger dig en känsla av kontraktion, mörker, tyngd. Själva känslan kan vara olika för olika personer men när du hittat ditt uttryck vet du alltid vad som är din sanning. Din kropp vet alltid vad som är sant för dig. Alltid. Tvivla aldrig på dig själv.

Det tog många många år för mig innan jag förstod att det motstånd jag ibland känner inombords när någon säger att något är på ett speciellt sätt, faktiskt är min kropp som säger till mig att det den andra personen säger inte är min sanning. Jag trodde länge att mitt motstånd berodde på att jag dolde något för mig själv. Jag litade alltså mer på vad någon annan sa än vad jag själv kände. Så är det inte längre. Numer vet jag att när jag känner ett motstånd inom mig finns någon form av lögn kopplad till det som sägs.
Det kan vara att personen i fråga inte själv är helt sann eller så kan det vara att det som är dens sanning inte är min sanning. Ibland är det en lögn som gömmer min sanning. Jag kanske döljer något för mig själv eftersom det verkar lättare så. Då behöver jag ju titta en gång till och vara ärlig mot mig själv. Ofta så får man då en känsla av att det ligger mer bakom än det man ser vid första anblicken.

Det som fick mig att skriva denna post var att jag tittade på en video med en person som presenterar sig som andlig lärare. Hen menade att om någon känner motstånd mot det hen säger är det på grund av att personen i fråga har något dolt inom sig som den behöver titta på. Och så är det ju ibland, men inte alltid på det sätt vi tror. Det kan vara antingen att det är exakt så enkelt som att vi gömt något inom oss som gör att vi inte vill tro på det hen säger eftersom vi då blir tvungna att titta på oss själva på ett djupare plan, vilket ju kan vara ganska obekvämt.
Det kan även vara så att vi känner av att hen inte är helt sann i sitt eget uttryck. Hen kanske själv behöver jobba med just det hen säger att andra ska jobba med. Och det kan också vara så att det hen säger inte är vår sanning. Jag för min del brukar ofta reagera när någon påstår att deras sanning är den enda sanningen. Anarkisten i mig reagerar med ett kraftfullt NÄE, så är det INTE! Oavsett om jag håller med eller inte. Numer känner jag ju mig själv så pass väl att jag brukar titta in efter att jag sagt det och fråga mig själv hur det egentligen låg till. Men det behöver ju ingen annan veta 😉

När man målar blir det ganska tydligt vad som är sant och vad som är falskt. När man målar och följer flödet går det lätt och en tavla kan bli klar på väldigt kort tid, man följer sanningen. När man försöker styra målningen till något som flödet och tavlan inte vill, något som alltså är falskt, då kan det ta väldigt lång tid innan tavlan blir klar.
Tavlan jag visar i denna bloggen var tänkt att vara bara en bakgrund. Den blev klar på kort tid och det visade sig att den var en hel tavla, inte bara en bakgrund. Hade jag då hållit fast vid min tanke och fortsatt måla på den, då hade det med största säkerhet slutat med att jag målat över den.