Utställning och vernissage

Du som följt min blogg har sett att jag under ganska lång tid ägnat mycket tid åt min målning.
Nu är det dags för utställning och du är hjärtligt välkommen på vernissage i Aspudden, Stockholm, söndagen den 6 oktober mellan 12.00 och 16.00.

Kan du inte komma på vernissaget går bra att gå dit och se dem under bibliotekets öppettider fram till och med den 18:e oktober. Den 20:e kommer jag att plocka ner tavlorna så för att vara helt säker på att hinna se dem är det bäst att du kommer någon av dagarna innan.

Alla tavlor som är med på utställningen kommer att vara till salu och om du vill köpa en tavla utanför vernissaget går det bra att kontakta mig så bestämmer vi en tid då vi ses i utställningsrummet.

Välkommen!

Andlig utveckling och andliga sanningar och lögner

Hur ska man veta att man väljer rätt i livet?
Hur ska man veta att det är värt att satsa på något man gärna vill göra? Det är frågor jag ofta får från de kunder som ringer mig för medial vägledning. Mitt svar är oftast detsamma. När du följer ditt hjärta blir det alltid rätt.
Men hur vet man då när det är hjärtat som vill något eller om man vill det för att man borde vilja det?

När ditt hjärta vill något blir du lätt i kroppen när du tänker på det, det kanske pirrar och du blir glad. Det finns inget motstånd förrän hjärnan kommer in och börjar påpeka att det nog inte är möjligt. Vad ska andra säga? Hur ska jag klara mig ekonomiskt? Tänk om jag inte kan? etc.
När du vill något för att du av någon anledning tycker att du borde vilja det, då känns det ett motstånd inom dig. Ibland subtilt och ibland väldigt tydligt. Huvudet säger att du självklart ska satsa på detta, det är den rätta vägen att gå. Men hjärtat känns inte lyckligt vid tanken.

Ibland är det lite mer komplicerat om du tex vill resa på en lång resa men inte har några pengar. Du är inte alls sugen på att försaka något eller jobba extra hårt en tid för att ha råd. Det blir en konflikt inom dig. Här måste du sätta dig ner med dig själv och fråga dig sanningsenligt vad som får ditt hjärta att sjunga. Sjunger ditt hjärta av att åka på resan? Sjunger det tillräckligt högt för att det ska vara värt ansträngningen? Eller är drömmen om resan ett symptom på att något i ditt liv behöver förändras?

Det som är sant för dig ger dig alltid en känsla av expansion, lätthet, ljus. Det som är falskt för dig ger dig en känsla av kontraktion, mörker, tyngd. Själva känslan kan vara olika för olika personer men när du hittat ditt uttryck vet du alltid vad som är din sanning. Din kropp vet alltid vad som är sant för dig. Alltid. Tvivla aldrig på dig själv.

Det tog många många år för mig innan jag förstod att det motstånd jag ibland känner inombords när någon säger att något är på ett speciellt sätt, faktiskt är min kropp som säger till mig att det den andra personen säger inte är min sanning. Jag trodde länge att mitt motstånd berodde på att jag dolde något för mig själv. Jag litade alltså mer på vad någon annan sa än vad jag själv kände. Så är det inte längre. Numer vet jag att när jag känner ett motstånd inom mig finns någon form av lögn kopplad till det som sägs.
Det kan vara att personen i fråga inte själv är helt sann eller så kan det vara att det som är dens sanning inte är min sanning. Ibland är det en lögn som gömmer min sanning. Jag kanske döljer något för mig själv eftersom det verkar lättare så. Då behöver jag ju titta en gång till och vara ärlig mot mig själv. Ofta så får man då en känsla av att det ligger mer bakom än det man ser vid första anblicken.

Det som fick mig att skriva denna post var att jag tittade på en video med en person som presenterar sig som andlig lärare. Hen menade att om någon känner motstånd mot det hen säger är det på grund av att personen i fråga har något dolt inom sig som den behöver titta på. Och så är det ju ibland, men inte alltid på det sätt vi tror. Det kan vara antingen att det är exakt så enkelt som att vi gömt något inom oss som gör att vi inte vill tro på det hen säger eftersom vi då blir tvungna att titta på oss själva på ett djupare plan, vilket ju kan vara ganska obekvämt.
Det kan även vara så att vi känner av att hen inte är helt sann i sitt eget uttryck. Hen kanske själv behöver jobba med just det hen säger att andra ska jobba med. Och det kan också vara så att det hen säger inte är vår sanning. Jag för min del brukar ofta reagera när någon påstår att deras sanning är den enda sanningen. Anarkisten i mig reagerar med ett kraftfullt NÄE, så är det INTE! Oavsett om jag håller med eller inte. Numer känner jag ju mig själv så pass väl att jag brukar titta in efter att jag sagt det och fråga mig själv hur det egentligen låg till. Men det behöver ju ingen annan veta 😉

När man målar blir det ganska tydligt vad som är sant och vad som är falskt. När man målar och följer flödet går det lätt och en tavla kan bli klar på väldigt kort tid, man följer sanningen. När man försöker styra målningen till något som flödet och tavlan inte vill, något som alltså är falskt, då kan det ta väldigt lång tid innan tavlan blir klar.
Tavlan jag visar i denna bloggen var tänkt att vara bara en bakgrund. Den blev klar på kort tid och det visade sig att den var en hel tavla, inte bara en bakgrund. Hade jag då hållit fast vid min tanke och fortsatt måla på den, då hade det med största säkerhet slutat med att jag målat över den.

 

Den kreativa processen – en fallgrop

Jag har under lång tid, nästan hela sommaren, varit väldigt trött och har inte kunnat göra mycket mer än att vila, heala och måla. Det är vad energin har räckt till förutom mitt jobb som medial vägledare. Jag har varit medveten om att en djup läkningsprocess har pågått så jag har lyssnat på kroppen och har faktiskt inte längtat efter aktivitet eller umgänge.
För några veckor sedan började energin komma tillbaka och jag började planera och jobba för bland annat en utställning jag ska ha i oktober. Jag ansträngde mig för att utvecklas i mitt måleri så att jag skulle kunna ha några helt nya tavlor med på utställningen.
I början var det kul och spännande, sen helt plötsligt började jag bli stressad, tappa fokus, jag kunde inte längre få kontakt med mina målningar och humöret sjönk. Jag blev mer och mer frustrerad men av erfarenhet vet jag att det inte hjälper att forcera något, vare sig vad gäller healing, personlig utveckling eller måleri, så jag backade, lade ner penslarna och släppte taget om allt.
Vad hände då tror du?
Jag blev sjuk. Fick öroninflammation och var tvungen att ligga till sängs några dagar. Jag jobbade aktivt med att frigöra de låsningar som skapat först blockeringarna i mitt skapande flöde, och sedan även öroninflammationen. Jag grät floder och mängder av stagnerad energi lämnade mitt system. Gamla sårade känslor kom upp till ytan och lämnade systemet. Det är oftast så en djup healingprocess fungerar. Den stagnerade energin är känslor vi inte klarat av att frigöra oss ifrån och som har bosatt sig djupt inne i våra celler. När vi börjar peta i stagnationen kommer känslorna upp till ytan igen för att se om vi denna gång är redo att känna dem och låta dem gå.

Efter några dagar började den låsta energin öppnas upp och jag satte jag mig med mina färger igen. Jag var fortfarande arg och frustrerad för att jag inte fick till mina tavlor som jag ville. Jag borde ju kunna få till en Monet eller i alla fall en Picasso 😉
Jag började måla med Poscapennor på en gammal akrylmålning som jag målat över och lät pennan bestämma vart den ville gå. Det blev denna lilla låda med många flikar. Någon Monet är den inte, inte någon Picasso heller men den kommer med ett budskap.
Den visar mig till exempel att det finns många vägar att gå, att det finns många flikar att vika upp för att se vad de gömmer. Den visar att en låda inte nödvändigtvis behöver vara kvadratisk och att man inte alltid förstår hur de olika flikarna hänger ihop. Under min session med målningen frigjordes min frustration och en del målningsglädje kom tillbaka igen.

En annan insikt som visades mig i denna läkningsprocess var hur jag när jag började jobba mot min utställning för att målningarna skulle vara ännu bättre än de jag redan har, (de målningar jag har som var anledningen till att jag blev inbjuden att ha denna utställning från första början…. 😛 ) tappade kontakt med mitt eget inre.
Jag flyttade mitt fokus utanför mig själv och där finns ingen energi att hämta. Vi kan inspireras av omgivningen men energin kan vi bara hämta inifrån oss själva. Vi kan planera för framtiden eller hämta erfarenhet från det förflutna men det är bara när vi är närvarande i nuet vi kan använda vår energi för att skapa. (När vi stannar i nuet så är det faktiskt så att vi har tillgång till både framtiden och det förflutna men det är en annan blogg.)
Detta vet jag ju så väl och ändå föll jag dit ännu en gång. Det är så vi oftast gör och för varje gång vi faller dit går det lite snabbare att resa sig. Till slut går vi runt vårt mönster och när det inte får någon uppmärksamhet tynar det bort.

Har du någon magisk låda som ger dig insikt? Hur ser den i så fall ut?

 

Ryska dockor – personlig utveckling

Som jag ser det har alla kommit till jorden med olika uppgifter. På samma sätt som vi här på jorden utbildar oss inom de områden vi ska jobba med, har vi som själar förberett oss för det vi ska utföra under denna inkarnation. Vissa är här för att undervisa, vissa är här för att lära sig om en specifik uppgift inför kommande uppdrag, vissa är här för att hålla energin för jorden under dess transformationsresa, vissa är här för att bygga strukturen för den nya jorden etc.

Det finns hur många olika uppgifter som helst och förutom dessa övergripande uppgifter har vi som själar våra personliga resor att göra. Innan vi föds ner på jorden skriver vi på kontrakt om vad vi ska gå igenom och när vi är klara rivs det kontraktet. Vissa har många mindre kontrakt, andra har några större.

Vad jag egentligen vill säga med denna post är att ingen människa på jorden har hela sanningen. Det finns många olika lärare och många säger olika saker. De människor som är här med liknande uppdrag dras till varandra och har samma sanning. Om du har ett annat uppdrag än en viss lärare så är det inte säkert att hens undervisning stämmer med din sanning. Då är det bättre att du går vidare tills du hittar någon som resonerar med din egen energi. Det är där du kommer att blomstra. När något är sant för dig känns det lätt i hjärtat, expansivt.

Vad jag nyligen blev visad är hur vi är uppbyggda lite som ryska dockor, med olika lager. Vi har så många lager/dockor som vi har valt utvecklingsfaser för detta livet. Varje docka skyddar den docka som är innanför och därför upplever vi bara det som den yttre dockan upplever. Det jag blev visad var hur den yttre dockan slogs sönder men en slägga som kom vinande genom luften. Den slogs sönder i småbitar. När släggan kommer vinande blir vi oftast rädda och tappar vårt fokus. Om vi inte blir rädda väljer vi om vi hukar vi för släggan och fortsätter utvecklas inom samma fas ett tag till, eller om vi står kvar och öppnar upp för nästa fas även fast vi vet att det antagligen kommer göra lite ont när den yttre dockan sprängs.
Jag vet inte om vi kan välja hur många dockor vi vill släppa fram eller om vi måste öppna upp till den allra minsta dockan allra längst in. Det jag får se är att det är den innersta dockan som öppnar upp fullt ut för vår sanna essens. Alla dockor är ju skapade av vår sanna essens men ju längre in vi kommer ju renare blir essensen.

 

Q’erofolket, 7 Nustas – Mama Serena kommer på besök och ger mig ett budskap

Q’erofolket är ett folk som bor i Anderna ovanför Cusco i Peru. De bor i 7 olika byar som ligger på mellan 4000 och 5000 meters höjd över havet. Q’eros är i rakt nedstigande led ättlingar till Inkafolket och levde helt avskurna från civilisationen ändra fram till 50-talet då de läste i tecknen att det nu var dags för dem att komma ner från bergen och dela med sig av den kunskap de bevarat under alla år sedan Inkafolket på grund av vår ankomst till Amerika blev tvungna att fly upp i bergen.

Jag har träffat dem två gånger hittills i detta liv och hoppas det blir fler gånger. De är det renaste folk man kan tänka sig. I mycket framstår de som barn eftersom de inte dömer något eller någon, de gömmer inget utan är sig själva till 100%. Deras medvetenhet är enorm och de lever i ett med både jorden och kosmos.

Den första jag mötte från dem var en man på 94 år, Don Ramón. Han lever tyvärr inte längre och jag är så tacksam att jag fick träffa honom innan han lämnade jordelivet. Han var en helt magisk person, han kändes nästan eterisk.
Den andra gången jag mötte Q’ero var 2018 i Stockholm. Då var det två bröder, Don Juan och Don Angelino som var här för att dela med sig av sina liv. Jag hade inga förväntningar, eftersom Don Ramón gjort så stort intryck på mig trodde jag inte att jag skulle få ut så mycket av att träffa 2 andra men något sade mig att jag skulle dit. Och glad är jag att jag lyssnade på den rösten. Denna gång blev jag visad vem jag faktiskt är inuti och det var så omtumlande att jag först nu, ett år senare, har börjat titta på det för att se hur jag ska kunna leva ut den jag egentligen är.
Det finns så mycket att berätta om dem, de är magiska varelser, ren kärlek, helt fantastiska personer och har gjort ett enormt intryck på mig.

Denna post ska dock inte handla om Q’eros utan om en av Nustas, Andernas gudinnor och hennes budskap till mig. Det finns 7 Nustas och de är kopplade till varsitt chakra. Mama Serena är vattnets gudinna och kopplad till det andra chakrat. Hon var den av de 7 Nustas som berörde mig mest under min initiering och idag kom hon till mig med ett budskap.

Mama Serena, Akryl och torrpastell på Mix Mediapapper, A3

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Konstnär på 30 dagar där vi varje dag får en uppgift att göra. Vi är en blandning av kvinnor som är på olika nivåer i vårt konstnärsskap, vissa har målat länge och andra är helt nya. Alla målar utifrån där man är just nu. Det är en fantastisk grupp med en fantastiskt inspirerande lärare, Lottie Stjernqvist. Vi är spridda över hela landet och idag träffades vi över Zoom och målade tillsammans.
Jag kände att jag ville göra ett ansikte som kom fram ur vatten. Under tiden jag målade fick jag känslan av att det var Mama Serena som ville komma fram.

Jag ska skriva en post lite längre fram om alla Nustas men nu handlar det om min målning och budskapet jag fick. Efter mina initieringar där jag sammankopplades med Nustas gjorde jag en meditation där Mama Serena kom och tog mig in i en tunnel, en mörk tunnel utan synligt slut. Tunneln blev smalare och smalare, energin blev tyngre och tyngre och det kändes som att jag inte kunde komma igenom. Men hon sade till mig att jag skulle ta i och gräva mig ut. Jag gjorde som hon sa och helt plötsligt öppnade tunneln sig och jag svävade fritt över en helt lugn himmel.

Mama Serena är som sagt vattnets gudinna och vatten handlar om livets flöde och om våra känslor. Mama Serena hjälper oss att släppa taget om det som håller oss tillbaka och att öppna upp för det nya. Andra chakrat handlar mycket om både kreativitet och om relationer. Sedan jag flyttade hem till Sverige igen har jag spenderat min tid med att måla och med att gå i djupa inre processer. Jag har spenderat det mesta av min tid ensam, rannsakat mitt liv, mitt arbete och mina relationer, klippt band och transformerat. Slöjor har lyfts undan och jag ser mycket klart som jag inte sett innan.
Nu är jag redo att öppna upp för en ny typ av relationer och ett annat flöde i mitt liv. Jag väljer relationer som är stödjande, ärliga och rena.
Jag har funnit min kreativitet som under så lång tid varit blockerad och jag har börjat kanalisera målningar av en helt annan kaliber än innan. Jag kommer fortsätta att ge medial vägledning och healing som innan och den energi jag där kan dela med mig av är mycket tydligare och klarare än den någonsin varit. Det händer saker och det var därför Mama Serena kom idag. Hon ville berätta för mig att jag nu grävt mig ut ur tunneln och det är dags att flyga fritt, eller som hon säger, gå tillsammans med Pachamama, Moder Jord, gå i tillit och följ din egen stig. Den kommer att leda dig dit du ska vara i exakt rätt tid.

Bilden på målningen är ingen traditionell bild av en andisk prinsessa men de är inte bundna av en form och idag visade hon sig för mig på detta sätt.

Med värme
Annette

Utforska med fokus och släpp livet fritt

Jag fick en bild till mig från mina guider som visar hur allt finns tillgängligt hela tiden.  Vi väljer vad vi fokuserar på men allt finns tillgängligt oavsett vi väljer det eller inte.

Bilden jag blev visad var en bild av ett samhälle, en by, en stad. Jag fick se hur jag stod mitt i bilden och kunde välja om jag gick till lekparken, till sjön för att bada eller kanske bara promenera i lugn takt mellan husen. Sjön, lekparken och gatorna finns där de finns vare sig jag väljer dem eller inte. Det är bara min upplevelse som blir olika beroende på vad jag väljer. Bilden jag blev visad var väldigt praktisk men symboliken i den var på en vidare nivå.

Lika som vi kan välja om vi går till parken eller till sjön kan vi välja inom oss själva vad vi utforskar och lägger fokus på. Vill du utforska din kreativa förmåga? Din intuition? Vill du utforska din kropps olika funktioner eller vill du kanske lära dig mer om siffror?
Allt finns där och du kan själv välja vart du lägger din energi. Vi har ju så klart olika talanger och alla förstår inte med lätthet hur en matematisk ekvation hänger ihop och alla kan inte bli Zlatan, men vi har alla någon eller några talanger vi dras emot och som går med lätthet för oss. Gillar du att bada? Att strosa i stan och titta på olika byggnader? Att åka rutschbana i lekparken? Vad ger dig glädje?
Det vi fokuserar på växer och ju mer energi du lägger där du mår bra, ju mer växer det området.

Vi tar min bild som exempel och säger att du älskar att bada och hatar asfalt.

Exempel 1. Av någon anledning så väljer du att strosa runt i din stad och titta på husen. Du möter en massa folk som också gillar att strosa runt i staden och titta på husen. Du lär känna några av dem och ni börjar umgås. Varje gång ni ses vill de strosa runt i stan medan du egentligen vill gå och bada. Om ni tar en paus och går in på ett café och fikar pratar de bara om olika husfasader och du känner att du blir mer och mer rastlös. Kan ni inte prata bara lite om det fantastiska vattnet i sjön i stället? Det är ju mycket roligare att prata om. Du förstår nog vart jag vill komma. Hur kommer de relationerna att kännas för dig efter ett tag?

Exempel 2. Du väljer att gå till sjön och bada och där möter du en massa folk som liksom du älskar att bada. Du lär känna dem och ni börjar umgås. Varje gång ni ses vill de andra gå till sjön och bada och det vill ju du med. Ni tar med er picknick och spenderar hela dagen med samtal om det härliga vattnet och däremellan tar ni ett dopp lite då och då. Ni alla känner er harmoniska och nöjda och du trivs som fisken i vattnet och du skulle inte vilja vara någon annanstans än just där. Hur blir de relationerna efter ett tag? Du hänger med va?

När du väljer att göra det du gillar träffar du människor som gillar att göra samma sak, som har samma intresse som dig. Du kan slappna av och vara dig själv i stället för att försöka göra dig till någon du inte är för att passa in bland människor som har andra intressen än dig. När du slappnar av och är dig själv attraherar du andra människor som är avslappnade och sig själva och ringarna på vattnet börjar spridas. Genom att välja det du mår bra av skapar du ett liv du mår bra av och mår därför ännu bättre.

När du väl hittat ditt fokus börjar resan och den kommer att innehålla både berg, dalar, sjöar och vackra ängar. Processen ser likadan ut vare sig du vill bli professor i matte, bergsklättrare eller konstnär. Ibland går det fort och lätt, ibland blir det tvärstopp. Lika som i livet. När det går fort och lätt är du i flödet, när det tar stopp är det dags att stanna upp och känna in vad mer som vill öppna sig för dig. När du stannar upp och är närvarande i stoppet löses det per automatik upp och du blir visad fler vägar att välja mellan. Och så fortsätter livet dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år.

Sååå….

Vad vill du fylla dina dagar, veckor, år med?
Vad inspirerar dig?
Vad dras du till utan ansträngning?
Vad får det att pirra i din kropp och ditt hjärta att sjunga?

Med värme
Annette

 

Själstavla – Lita på processen

För några månader sedan fick jag ett budskap som berättade att jag har en ängel med mig just nu som själv är konstnär. Hon är med mig för att hjälpa mig att utveckla min konst och hon tyckte att jag skulle göra något man brukar kalla för själstavlor. Det är en tavla där man kanaliserat in färger, symboler, motiv etc. utifrån beställarens själ. Tavlan kan visa vart man står vid tillfället när den görs eller så kan den visa vem själen är. Jag har länge velat göra sådana tavlor men inte vetat hur. Jag har aldrig kunnat kanalisera på beställning, mina kanaliseringar kommer spontant.

Jag är med i en konstnärlig utmaning nu under sommaren där vi jobbar med Mixed Media. Utmaningen är på 30 dagar och vi får olika konstnärliga uppgifter varje dag. En av uppgifterna var att måla med olika färger utan att det skulle bli något, bara leka med färgen. Jag passade på att prova lite nya färger jag köpt och målade på. Jag älskar att bara måla med färger utan att det ska bli något speciellt.

Dagen efter skulle vi titta på målningen och se om något ploppade upp som vi kunde förstärka och eventuellt måla fram.
Jag en kvinna komma i full fart framåt. Hon hade en röd klänning eller schal runt sig och hon var inte helt glad. Man kunde se på henne att hon gått igenom en hel del för att kunna komma ut som hon gjorde nu. Hon var kompromisslös.
Till höger om henne såg jag ett mansansikte ploppa fram, ett väldigt bestämt mansansikte och han kändes som en klippa. Han var i färgen turkos.
Till vänster om henne såg jag en annan figur ploppa fram. Det var en äldre kvinna med håret uppsatt i knut i nacken. Hon var med kvinnan från andra sidan och kändes väldigt kärleksfull. Hon stod och tittade på kvinnan med lite förundrad känsla. Hon gjorde inget utan bara fanns där.

Jag började måla fram figurerna och började med damen i grönt. Hon var lätt att måla fram, hon var där hon var, trygg och lugn i sin energi. Lite avvaktande men tydlig. Sen målade jag fram den turkosa mannen. Han var inte lika lätt att få fram, han krävde lite processande för att stiga fram fullt ut. Och sen var det dags för kvinnan och nu blev det spännande. Hon visade fram sig i det närmsta som en zombie, likblek i ansiktet med endast svaga konturer. Det visade mig att hon var på väg ut ur ett stadie där hon inte varit fullt ut levande. Att hon var på väg ut ur det stadiet förstod jag eftersom det var tydligt att hon var i rörelse och att hon såg väldigt bestämd ut i den första bilden. Här fick processen vila över natten för att fortsätta dagen efter.

Dagen efter hade hon fått lite mer färg på kinderna och jag målade fram hennes färger och hon fick lite mer verklighetstroget hår. Hon hade en stor röd mun och stora blå ögon och hade ett lite slitet uttryck i sitt ansikte. Klippmannen fick lite tydligare konturer eftersom han i sin energi var väldigt bestämd och orubblig. Jag funderade på om målningen var klar men den kändes tom, som att något fattades.

I min konstnärsutmaning fick vi denna dag uppgiften att lägga in text i våra målningar. Vi skulle fundera på vad intentionen till målningen var och sedan skriva in en text. Min intention från början var ju ingen alls eftersom jag bara provade mina nya färger men när jag kände in tavlan kom några ord som förföljt mig på gott och ont de senaste åren. Trust the process.
Jag blev även visad hur denna kvinna gått genom eld och vatten för att komma dit hon är i dag, hur hon haft sin manlige guide vid sin sida som en stabil klippa och sin kvinnliga guide som stöd och tröst. Hon hade långt ifrån alltid känt av deras existens och hade därför under hela sin väg varit tvungen att ha tillit till processen. Hon hade vacklat många gånger men hade även i de mörkaste stunder haft någon form av tillit till att processen gjorde det som skulle göras. Dessa ord ville stå på både svenska, engelska och spanska och jag förstod att detta var min egen själstavla.

 

Kanske är detta startskottet för den uppgift min konstnärsängel har för mig?
Att göra tavlor som visar människor deras själs resa?
Det är ett uppdrag jag skulle älska att ta mig an ❤

 

Med värme
Annette