Hur håller man sin vibration hög när livet är jobbigt?

Jag fick en fråga idag ”Hur behåller jag min vibration hög även om livet är jobbigt?”

Många tror att livet handlar om att alltid vara glad och positiv. Det funkar inte så. Alla känslor har samma värde och kommer med ett budskap.
En människa som på ytan är glad och positiv men som inom sig har mycket blockerad energi har oftast en lägre vibration är en som är arg, ledsen, bitter etc men som har frigjort mycket blockerad energi inom sig. Så svaret på den frågan var:

”Du behöver inte hålla din vibration hög. Du behöver vara sann emot dig själv. Din reaktion på vad som sker i omgivningen är en spegel som visar att du har ett motstånd inom dig som är redo att lösas upp. blå tavla med delfin och kruka
En väg att gå för att lösa upp motståndet är att du går in i dig själv, centrerar dig och tillåter dig själv att på riktigt känna känslan och motståndet du har inom dig. Stanna i känslan, i motståndet ända tills det löses upp, utan att värdera eller döma. När det släpper kan det hända att det kommer tårar eller till och med att kroppen krampar. Bara tillåt det att komma och när tårarna runnit färdigt och kroppen är avslappnad är det klart. Ibland kommer det sedan en insikt om vad som egentligen pågår och om eventuella förändringar du behöver göra. Detta är transformation, healing och shadow work på hög nivå.
Det går så klart att släppa detta motstånd på många olika sätt, tex genom dans, målning, sång, boxa på en boxboll etc. men för att din vibration ska vara intakt behöver du vara sann emot hela dig själv.

Vad gör jag och varför är jag här?

Denna målning känns lite som en spegel av min resa. Jag har målat fram mig själv genom olika upplevelser och transformationer. Målningen är inte klar ännu och det är inte min resa heller. Min resa håller dock på att gå in i en ny fas och det ska bli spännande att se vad denna fas innehåller.

Under lång tid har jag funderat hit och dit angående vad det egentligen är jag hjälper människor med. Vad är egentligen mitt bidrag till världen?
Jag är ju healer och medial vägledare men det är ju egentligen bara verktyg jag använder mig av så vad är egentligen min ”mission” här på jorden. Varför kom jag hit?

Min resa har varit lång och väldigt djup. Jag har under väldigt lång tid befunnit mig i ett tillstånd där jag i perioder varit i kontakt med riktigt djupa dimensioner.
Jag fick en gång en medial bild av ett projekt där man byggde en bro över ett hav för att binda samman två kontinenter. Jag var i det team som dök ner på havets botten för att se till att bron fick stabila fästen. Det var ju så klart en symbolisk bild men jag upplever att min roll i världen är att öppna upp för större förståelse, att vara en bro mellan de olika världarna. Jag har rest en hel del och genom livet befunnit mig i många olika typer av grupperingar vilket har lärt mig att alla människor är lika mycket värda och att vi egentligen är ganska lika varandra. Sammanhangen och miljön är olika men spelet mellan människorna och våra lärdomar är mer eller mindre desamma oavsett om man befinner sig i en liten by i Norrland eller på en klubb på Stureplan, det som skiljer är uttrycket.

Jag har under min resa inte haft någon långvarig mentor, guru, lärare etc. som visat mig vägen, jag har varit tvungen att inför varje steg lyssna in på min egen intuition och försiktigt sätta ner foten för att känna om marken håller. Det har hänt att jag satt ner foten där marken varit mer eller mindre träsklik och då har det tagit lång tid och mycket energi för mig att ta mig tillbaka upp på fast mark igen.

Jag skulle inte vilja göra om min resa och jag önskar den inte till någon annan. Jag vet inte om det var värt det, det vet jag nog inte förrän jag lämnar detta livet. Men ur detta arbete har det stigit fram en medvetenhet och en medialitet jag inte hade innan.

Jag har genom min resa införskaffat mig väldigt mycket livserfarenhet och kan därför oftast ganska lätt sätta mig in i andras situationer. Allt jag gått igenom har gjort att jag väldigt sällan dömer någon annan och det är kanske den största gåvan min resa givit mig.

Jag har också renat och rensat så många av mina föreställningar och blockeringar att jag nu kan uppleva världen och människor från en helt annan dimension än vad jag kunde innan. Jag ser det uppenbara men även bortom det uppenbara. Jag ser människors ljus, jag ser deras mörker och jag känner deras undantryckta sanningar.

Det är oerhört vackert att se människor som vågar vara i sin innersta sårbarhet och som vågar skina sitt sanna jag. Det är oerhört vackert att se själens ljus i varje människa. Det är oerhört vackert att se människor som vågar bada i sitt eget mörker för att deras ljus och mörker ska få integreras och bli ett.

Som jag ser det är syftet med våra liv att avprogrammera oss ett steg i taget för att bli hela oss själva igen. För varje programmering eller blockering vi släpper taget om, får vi lite mer utrymme att släppa fritt de vi innerst inne är. Det är spännande att få vara en del i att en människa först ser ett mönster som håller hen tillbaka, och sedan väljer att våga bryta upp mönstret och öppna upp för något helt nytt och okänt.

Detta är vad jag hjälper till med. Jag hjälper människor att se sina mönster, att se sina relationer och livssituationer ur ett annat ljus, att se sin egen sanning och vad de egentligen vill göra med sitt liv.

Jag vågade. Jag kunde. Därför vet jag att du också kan och vågar.
Poco a poco. Ett steg i taget.

Orden som kom till mig när jag frågade vad jag egentligen gör här på jorden var ”stretching minds” och ”transformer”. Så jag kanske ska kalla mig den transformerande hjärnstretcharen?