Den kreativa processen – Livets process

Min målning har lärt mig mycket om livet. Varje tavla är en process i sig. Ibland sträcker sig processen över flera tavlor. Ibland går det fort och ibland tar det år. Precis som alla våra livsprocesser.

Jag har genom åren lärt mig att inte ta målningen så allvarligt. Det blir det det blir. Ibland blir det bra och ibland målar jag över motivet och börjar om igen. Ofta har jag haft en bild av ett motiv som inspiration. Nästan aldrig har resultatet blivit särskilt likt. I början när jag målade blev jag oerhört frustrerad av detta. Jag ville ju vara duktig på att avbilda. Problemet var att jag inte tyckte det var kul. Om jag fastnade på en detalj och försökte få till den perfekt, då tappade jag energin och lusten till att måla.

60X30 Akryl duk

För ungefär ett år sedan målade jag en tavla där jag hade en bild på en indianflicka som inspiration. Hon hade vita vackra kläder med fransar. Jag tecknade upp konturerna av henne på en duk och började måla. Jag målade ansiktet och det gick bra. Det gick snabbt. Sen tog det stopp. Jag kom inte längre, det var som att kläderna inte ville bli målade. Jag började måla på bakgrunden i stället och lade på färg lite som jag kände, utan mål. Jag hade redan givit upp om att det skulle bli någon bra tavla. Men det var roligt att lägga på färg utan plan och jag kom in i ett meditativt tillstånd där jag egentligen inte såg vad jag målade, det fanns inget motiv och ingen tanke. Rätt vad det var flyttade sig penseln tillbaka till kvinnan men inte alls med den vita färgen som jag hade planerat. Hennes kläder ville vara gröna och det var inte längre fransar utan mer som en pläd eller nästan som ett stycke gräsmatta. Jag fick känslan av att det var Moder Jord som kom och visade sig i min målning. Eller eventuellt en av de peruanska gudinnorna, Nustas.

Det gick snabbt att måla henne ända fram tills jag skulle måla hennes utsträckta hand. Då tog det stopp och min inspiration försvann. Det var då myntet trillade ner. När jag försöker få till en detalj som inte är redo blir det bara jobbigt och tråkigt. Om jag i stället går vidare och målar det som vill bli målat kommer inspirationen tillbaka direkt.
När det är rätt är det lätt, precis som i livet i övrigt. När vi känner att vi måste kämpa med något eller hela tiden möter på motgångar, då är oftast det bästa vi kan göra att ta ett steg tillbaka och titta med lite distans på vad det är som står i vägen. Är det dags att välja en ny väg, behöver vi avvakta lite eller behöver vi kanske byta strategi?
Jag bestämde mig i detta fall för att strunta i hennes hand och istället fortsätta måla det som ville komma. Det tog inte lång stund förrän tavlan var klar och när jag sedan tittade på den fanns där ett helt landskap med berg. Det kändes som Peru. Där fanns till och med några lamor. I ena hörnet av tavlan såg jag en grupp av bostäder och min känsla var att jag intuitivt hade målat ett, eller kanske till och med flera tidigare/parallella liv, som påverkade mig just i denna nuvarande period av mitt liv.

Tavlan var klar men jag kände det som att min process inte var klar. Jag ville måla en tavla till. Det skulle vara en indian denna gången också, men nu en man, och han skulle på något sätt framkalla

60X30 Akryl duk

en kraftfull energi. Jag sökte efter olika bilder för inspiration, kanske skulle han trumma? Eller sitta i böneställning? Till slut bestämde jag mig för att han skulle spela flöjt. Jag gjorde på samma sätt som med den första tavlan. Jag tecknade upp hans konturer och började måla. Denna gången gick det lätt att måla honom och han ser ut ungefär som jag tänkte mig att han skulle se ut. Ur flöjten kom dock inga toner, det var i stället olika färger som kom ut och färgade hela landskapet.

Energin i denna tavla var helt annorlunda än den första. Den första kändes väldigt mjukt kärleksfull medan denna kändes mer kraftfull. Jag kände att de båda hörde ihop. Kanske var det den manliga och den kvinnliga energin som ville bli uttryckt tillsammans men ändå var och en för sig? Hon sprider färgerna och läkande genom sina händer, han gör det genom sin flöjt. Olika verktyg men samma resultat. Eller är de två personer som lever olika liv men är sammankopplade på någon nivå? Så som det ofta är med tvillingsjälar. Vem vet, kanske kommer de åter för att berätta sin historia.

När den sista tavlan var färdig hade jag färg kvar som jag inte ville slänga så jag började måla på en liten duk, helt på måfå. Denna gång hade jag inget motiv att utgå ifrån utan jag lade på färg lite här och lite där. Jag tyckte att den blev jätteful och tänkte måla över den. Men så råkade jag vända på den och helt plötsligt trädde det fram ett bergslandskap. Jag lade till några träd och förstärkte några linjer och fram kom en av de tavlor jag nu tycker allra mest om.

30×24 Akryl duk

Och nu var processen klar. Denna process innehöll tre tavlor och gick ganska fort, den tog nog om jag kommer ihåg rätt inte så mycket mer än någon vecka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.