Twinflame – tvillingsjälar

Jag har fått en fråga om hur det fungerar med tvillingsjälar och jag vet ju att det är något många är intresserade av så jag har skrivit ihop lite om det jag funnit ut under min egen twinflameresa. Detta är alltså hur jag själv fått det beskrivet via mina guider genom dels kanaliserad information och dels via förklaringar av händelser i mitt eget liv.

Twinflameenergin har varit en stor del av min resa ända från start. Jag skiljer på Twinflame och Tvillingsjäl. Twinflame för mig är en universell kraft som består av en feminin och en maskulin energi. Tvillingsjäl är för mig en person i fysisk eller eterisk form som är en inkarnation, på jorden eller i en annan dimension, av vår egna twinflameenergi.

C:a 100×60 Akryl duk ej uppspänd på ram

När jag här beskriver skeendet kommer jag för enkelhetens skull använda manligt och kvinnligt som beskrivning, och även man och kvinna. Detta har alltså inget med vår fysiska kropp att göra. Två tvillingsjälar kan vara av olika/samma kön, mor/far/barn, vänner etc.

Jag har blivit visad att vi alla från början var en hel själ med total balans mellan den maskulina och den feminina energin. Det skedde en separation av de två energierna och den hela själen delades i två, en manlig del och en kvinnlig del.

 

Kort saga om ursprunget

Det var en gång en själ som satt och drömde om ett annat liv. Dess nuvarande liv var lugnt, harmoniskt och härligt men hen var lite uttråkad och önskade sig lite mer spänning i livet. Hen satt och funderade på vad hen skulle kunna göra för att få till den förändring hen så gärna ville ha. Då hörde hen en röst inom sig som frågade om detta verkligen var vad hen ville och om hen ville ha spänning även om det skulle kräva en del smärta och ibland vara lite obekvämt?
Själen kände efter och blev glad vid tanken så hen sa ja. Det som sedan hände var bortom allt hen hade kunnat tänka sig, hela dess värld började skaka och smärtan var enorm. Hen förstod ingenting av det som hände, detta var ju inte vad hen hade önskat sig. Hen ville ju ha äventyr och spänning, detta var ju ren smärta. Världen fortsatte skaka och helt plötsligt blev allt stilla men inget kändes som förr. Hen hade delats upp i två delar. En del var hens manliga energi och en var hens kvinnliga energi.
Rösten inom hen berättade att nu började hens resa till att igen komma samman till en själ. Hen undrade vad den gett sig in på, herregud, hur ska detta gå till? Men rösten inom hen tröstade och sade att det kommer bli en spännande resa precis som du önskade dig och när den är klar kommer du att känna dig väldigt tillfredsställd. Du klarar detta!

Själen kände hur dess medvetande delades upp och en del gick ner i den kvinnliga delen och den andra delen gick ner i den manliga delen. 
Sakta försvann minnena av att vara en hel själ och de två delarna kände sig var för sig som en enhet men det fanns hela tiden en längtan efter något mer, en känsla av att inte vara hel. Det var den längtan som skulle vara drivkraften i hela processen av att bli en hel själ igen. Detta är vad jag kallar för Twinflame. En manlig och en kvinnlig universell energi som är varandras motsatser och fullkomliga komplement.
Av: Annette Hagman

 

Tvillingsjälar, vad är då det?

Tvillingsjälar är vår fysiska upplevelse av denna Twinflameenergi. Det finns bara en själ som är den exakta tvillingsjälen. Varje människa härstammar från en själ som har sin exakta motpol, den själ som kompletterar en fullkomligt på alla plan. Vissa människor möter denna exakta tvillingsjäl i detta livet och andra inte. Vissa blir ett par för livet med sin tvillingsjäl i tidig ålder och andra möts en kort sekvens för att sedan skiljas åt igen. Vissa blir vänner för livet och andra finns på jorden samtidigt men möts inte i fysisk form. I andra fall finns en av tvillingsjälarna på jorden medan den andra delen finns i en annan dimension och agerar guide till den som befinner sig på jorden. Det finns ingen förklaring som är den enda sanningen. Alla har vi olika kontrakt och olika syften med våra liv här nere på jorden och har vi skrivit i vårt kontrakt att vi ska återförenas med vår tvillingsjäl kommer vi att göra det och annars inte.

Vad jag har blivit visad är att varje själ har som ett släktträd under sig. Den kvinnliga delen har ett träd och den manliga delen har ett träd. Varje gren i detta släktträd är en aspekt av den ursprungliga själen, och varje gren har sina löv som i sin tur är aspekter av grenen och även av den ursprungliga själen. 
Vi människor skaffar barn, barnbarn etc. Vi har vår släkt på mammas sida och vår släkt på pappas sida. Varje sida har flera olika grenar. Ungefär lika ser det ut även i detta ”tvillingsjälsträd”.

Under livets gång möter vi ibland aspekter av vår tvillingsjäl och med dem kommer vi med största sannolikhet känna en stark gemenskap. Ju närmare ursprungssjälen aspekten befinner sig, ju starkare band kommer vi att känna till dem. Med vissa av dem är gemenskapen lugn, harmonisk utan konflikter. Med andra finns gemenskapen där men där finns även en energi som sliter oss itu. Dessa aspekter kommer i vår väg för att hjälpa oss att frigöra oss ifrån det som hindrar oss från att smälta samman med vår ursprungliga tvillingsjäl.

C:a 100 x60 Akryl duk ej uppspänd på ram

Som jag ser det så är ”Twinflameresan” en resa som alla gör men den är mer aktiv i vissa liv. Det betyder att i detta livet kanske någon har en väldigt aktiv resa och träffar många aspekter av sin tvillingsjäl medan någon annan lever sitt liv tillsammans med en själsfrände eller ensam och är nöjd med det.
Själsfrände är inte detsamma som tvillingsjäl. En själsfrände är någon som tillhör ens själsfamilj eller själsgrupp och tillsammans med dem har vi oftast en stark gemenskap och en stark känsla av trygghet. Även de kan vara vår kärlekspartner, vår mor, vår far, vår vän etc. Som jag skrivit innan beror det helt och håller på vad vi valt att uppleva i detta livet innan vi föddes.

Twinflameresan syftar till att integrera den ursprungliga själens två separerade delar med varandra och de båda ursprungliga delarna har som jag beskrivit i sin tur delats upp i mängder av olika mindre delar. Varje liten del har sin egen tvillingsjäl som den ska förenas med och varje liten del lever i många olika dimensioner samtidigt. Jag har blivit visad att de som nu lever på jorden och har twinflameresan som syfte eller delsyfte kommer att integrera de olika dimensionernas tvillingsjälar i denna fysiska kropp. Det innebär att de troligtvis kommer att träffa flera aspekter av sin ursprungliga tvillingsjäl och tillsammans med dem gå igenom upplevelser som renar och läker disharmonier från den långa resan som pågått ända sedan den ursprungliga separationen av den ursprungliga själen.

När en själ möter sin sanna tvillingsjäl och de båda har renat och läkt alla sår som uppstått genom liven sammansmälter de till en själ. Det kan ske i detta liv på energinivå och då har de fortfarande två kroppar men får ett gemensamt högre jag. Om de väljer att gå ner och leva ett till liv på jorden kommer de då att göra det som en integrerad själ. Den integrerade själen är då ett steg närmare den ursprungliga själen och kommer i sin tur att ha en tvillingsjäl som den ska smälta samman med. Detta fortsätter ända till det bara finns kvar de ursprungliga tvillingsjälarna och tills de smälter samman igen till en enda själ.

 

Hur vet vi om vi träffat vår tvillingsjäl?

Jag har träffat flera aspekter av min tvillingsjäl. Vetskapen har aldrig kommit i början av relationerna utan i mitten eller mot slutet. Numer, efter att ha träffat så många av dem vet jag ofta ganska snabbt när det sker. Jag vet inte vad relationen är till för och jag vet inte om det är den ursprungliga tvillingsjälen men jag vet, eller i alla fall anar, om det är en aspekt.

Jag har själv aldrig träffat den tvillingsjäl jag är menad att leva tillsammans med så jag kan inte svara för hur det känns mer än att det verkar finnas två olika former. Vissa går igenom en turbulent tid där mycket karmisk energi frigörs innan de blir ett par eller vänner etc. på riktigt. Andra finner varandra direkt och vet från första stund att de hör ihop. Är tvillingsjälarna barn/förälder kan det vara på samma sätt, ibland kan det vara turbulent men man har ändå en väldigt speciell kontakt, eller så är allt helt lugnt redan från början. Gemensamt verkar vara att man på olika plan läker tillsammans.

Jag skulle säga att man vet när man känner att man hör ihop på själsnivå och att man kompletterar varandra väldigt bra i det jordiska livet. Man kan inte vara oberörd inför varandra även om man försöker. Man sitter ihop på själsnivå och är varandras motsatser.

 

C:a 50X40 Akryl duk ej uppspänd på ram

 

Madrid – Aleister Crowley – Lucifer

Madrid har aldrig lockat mig. Jag har alltid hellre velat åka till havet, men för något år sedan blev jag guidad till en kurs i Alicante där jag skulle lära mig att trumma. Jag har alltid velat ha en egen shamantrumma och velat lära mig trumma så detta var solklart för mig, självklart skulle jag åka dit.

För att ta mig från Malaga, där jag bodde, till Alicante behövde jag mellanlanda i Madrid. Jag tänkte att jag då borde passa på att stanna några dagar för att upptäcka staden, jag tyckte det hörde till att ha besökt huvudstaden i landet där jag bott så pass länge. Sagt och gjort, jag bokade biljetterna och ett hostal mitt i Madrids kärna. Jag kan inte säga att jag såg fram emot min vistelse, det var mer att jag kände att det skulle göras. Så döm om min förvåning den där tidiga morgonen när jag stod och väntade på min taxi till flyget och min kropp började pirra av förväntan. Det blev bara starkare och starkare. När jag satt på planet kändes det som en hel champagnefabrik i magen. Min kropp var så lycklig. När jag sedan kom ner i tunnelbanan i Madrid kunde jag nästan inte stå stilla, min kropp fullkomligt jublade. Jag hade aldrig upplevt något liknande och detta var i en tunnelbana!

Jag installerade mig på mitt hostel och gick sen ut för att upptäcka Madrid. Jag kände direkt hur mycket jag tyckte om denna stad. Jag kände mig hemma. Jag var helt själv, kände ingen och ville inte ha det på något annat sätt. Detta var jag och min stad. Kärlek.
Jag satt på ett café och kände hur delar av min aura som hade varit på rymmen kom flygande och landade där de skulle vara. Det var en magisk upplevelse. Jag strosade runt på stan några dagar, tittade på folk, gick i affärer, drack kaffe, åt mat och hade det allmänt gott.

Näst sista dagen skulle jag gå till Madrids största park, El Retiro. Och nu kommer kopplingen till Aleister Crowley och hans tarotlek Thoth tarot. Aleister Crowley är känd för att vara bland annat svartmagiker och en ganska ond människa. Jag har aldrig känt mig dragen till hans lek Thoth tarot och har alltid använt lekar som bygger på Rider-Waites lek. I början när jag började lägga tarot var jag nästan lite rädd för Crowley och hans kort.

En tid innan jag skulle åka till Madrid började dock Thoth tarot pocka på min uppmärksamhet och jag beställde den från Amazon. Den kom och den var verkligen solklar i sina budskap, inte helt lätt att tolka men den talade till mig med klar och tydlig röst. Den fick följa med till Madrid tillsammans med en lek som heter The Wild Unknown Tarot, vilken även den anses vara ganska mörk och vilken även den hade pockat på min uppmärksamhet en tid innan. Innan jag åkte tog jag ett tarotkort för att se vad denna resa skulle ha med sig till mig. Gissa vilket kort jag fick? Djävulen. Djävulen står till exempel för att man håller fast i sådant man inte längre behöver, det kan vara beroende eller att man är besatt av något. Ofta när man får det kortet kan man bereda sig på en mindre bekväm resa. Det gjorde mig ju inte mer sugen på min Madridresa direkt. Det visade sig dock att budskapet var mer bokstavligt än vad jag hade kunnat gissa mig till. Jag visste inte det innan jag åkte men i El Retiro finns nämligen världens enda staty av just Lucifer, vilken vi ofta kallar för Djävulen.

Jag hade under lång tid sökt ett halsband för att beskydda mig, eftersom jag så lätt tar på mig andra människors energi, men hade inte hittat något som kändes som mitt. Utanför ingången till El Retiro fanns det flera stånd där de bland annat sålde smycken. Gissa vad jag hittade? Exakt. Mitt halsband. Ett blått hjärta. Det föll på plats direkt och blev som ett med mig.

När jag sedan kom in i parken sänkte sig ett lugn över mig, en känsla av total harmoni. Jag satte mig ner i gräset och bara njöt. Jag kan inte komma ihåg att jag varit på någon plats där jag känt mig så i harmoni. El Retiro är definitivt en av mina favoritplatser i världen.

Efter en stund gick jag vidare för att hälsa på Lucifer. Jag pratade lite med honom och lät honom ta hand om det jag inte längre behövde. Det är ju egentligen det han gör, han finns för att visa oss vårt eget mörker. Jag kan lugnt säga att min resa till Madrid lösgjorde mig från många knutar och band som hållit mig fången under lång tid. Lucifer tog hand om min svärta och gav mig ett halsband som skyddar och tar hand om mig. Vackert, eller hur?

Staty av Lucifer i El Retiro.

 

Kärlek – sårbarhet

El amore

60×80 Akryl duk

Denna tavla tog lång tid på sig att bli klar. Jag vet egentligen inte om den är klar nu heller. Den har ett eget liv och mannen och kvinnan ändrar energi emellanåt. Ibland är det han som håller henne för att trösta henne och ibland är det hon som håller honom för att han ska våga vara sårbar.

Den har tagit mig genom en stark resa av alla möjliga olika känslor. Ilska, frustration, sorg, smärta, glädje, kärlek, trygghet, utsatthet och många många fler.

Framförallt symboliserar den för mig sårbarheten i att tillåta sig att vara nära en annan människa utan skydd och barriärer emellan. Att våga lita på någon annan, att våga låta någon annan hålla en när ens inre brister. Bakgrunden visar deras olika bakgrunder, det var inget jag planerade men jag förstod det när den var klar. Det känns som att hon kommer från skogen och han från de öppna vidderna.

Kanske vågar vi inte uttrycka våra drömmar till vår partner av rädsla att inte bli förstådd och kanske till och med lämnad. Vi nöjer oss med det som är och tänker att drömmar bara är till för att drömmas, inte för att förverkligas.

Jag ser relationer lite annorlunda. Jag ser det som att vi väljer i varje nu hur vi vill leva våra liv. Vill jag stanna kvar i denna relation eller vill jag ha något annat i mitt liv? Om svaret då blir att jag vill vara kvar men det finns saker som inte fungerar så behöver vi tillsammans lösa det så att det blir bra igen. För alla inblandade.
Inget är skrivet i sten. Vi behöver inte bo under samma tak om vi mår bättre av att bo var för sig. Vi behöver inte leva i ett monogamt förhållande om vi hellre skulle vilja ha det på annat sätt. Vi behöver inte stanna tillsammans för barnens skull.
Vi behöver ta ansvar för våra egna liv och välja det som är vår egen sanning. Vissa relationer är till för att vara hela livet och andra under kortare perioder. Om vi håller fast när relationen är färdig kommer det bara att leda till att alla inblandade mår dåligt. Om vi lämnar relationen av rädsla för att öppna våra hjärtan ännu lite till när vi egentligen älskar varandra och vill leva tillsammans, då kommer vi också att må dåligt.

Vi kan aldrig äga en annan människa men ofta är det så vi agerar i relationer. Vi sätter upp regler för vad som är ok och för vad som inte är ok. Den som sedan inte följer dessa regler sviker den andra. Tänk om vi inte skulle ha några regler utan i stället hela tiden välja att stanna kvar bara för att vi faktiskt vill vara just där just nu? Hur skulle en sådan relation kännas?
Tänk om din partner skulle komma till dig och säga att hen behöver ut och resa i ett år och du skulle säga att det var helt ok.
Tänk om du skulle säga till din partner att du behöver bo i en egen lägenhet, eller till och med i en annan stad och hen skulle säga att det är helt ok?
Tänk om du skulle träffa en annan person och bli förälskad, gå hem till din partner och berätta? Säga att du behöver få prova om din förälskelse är på riktigt eller bara något tillfälligt och din partner skulle säga ok.
Om ni skulle säga ok till allt som den andre partnern behöver och verkligen mena det. Hur skulle en sådan relation kännas?

I en relation utan ägande är vi fria att vara de vi är och att utvecklas och växa till att bli ännu mer av de vi är. Det betyder inte att vi inte finns där för varandra och stödjer varandra, bryr oss om varandra. Tvärt om. Det handlar bara om att vi inte försöker kontrollera varandra, inte försöker styra varandra med olika regler. Vi tillåter oss att älska varandra villkorslöst.

 

All kärlek!

Annette

Späckhuggare med stark vilja

30 X 40 Akryl duk privat

Denna tavla är speciell för mig. Den finns inte längre i min ägo och det beror på att den hade en väldigt stark egen vilja. För en person som hör eller ser energier är denna historia inget ovanligt men om du själv inte upplevt något liknande behöver du nog ha ett ganska öppet sinne för att kunna ta in det som hände.

Jag bodde i Spanien och gick några gånger i veckan hos en fantastisk konstnärinna och målade. Jag lärde mig mycket hos henne. En av de första sakerna jag lärde mig var att jag faktiskt kan måla om det som inte blev bra. Man kan måla om och måla över ända tills man är nöjd. Det var en enorm frigörelse för mig och öppnade upp mitt måleri för nya dimensioner. Hon plockade bort en av mina blockeringar, prestationsångesten, med ett penseldrag.
Hon lärde mig också detaljernas vikt. Jag är inte detaljernas bästa vän och väljer ofta att måla helt intuitivt, det ger mig mer energi. Tillsammans med henne blev jag dock tvingad att fortsätta på varje tavla tills alla detaljer var klara. Blod, svett och tårar fick en innebörd för mig under mina timmar med henne. Resultaten blev också helt annorlunda än de tavlor jag hade gjort innan. Med denna tavla visade hon mig hur man får späckhuggare att hoppa ut ur en bild 🙂

Numer släpper jag mig oftast fri eftersom det är vad som ger mig energi, men jag är oerhört glad för min tid tillsammans med henne. Hon lärde mig många tekniker för att göra bra avbildningar vilket jag nu har användning för när jag vill lägga till en detalj i en annars abstrakt tavla.

Jag gick även i skolan och läste spanska under min tid i Spanien. Det var en liten skola med fantastiska lärare och när min tid hos dem var över ville jag ge dem något som minne från mig. Jag tyckte mycket om alla lärarna och där fanns speciellt en lärare som jag hade väldigt fin kontakt med. Vi läkte och utvecklades mycket tillsammans och min inre lilla flicka älskade honom djupt. Med honom kände hon sig trygg. Jag har nämnt honom i en tidigare blogg och kommer säkert att nämna honom igen.

Min inre flicka var ganska luggsliten när jag kom till Spanien och det fick jag bli varse en kväll när jag hade varit ute med denna lärare och några till för att äta Tapas. När vi skulle skiljas åt frågade han mig om jag skulle följa med åt deras håll men jag sa att nej, jag ska åt ett annat håll. Då såg jag hur min lilla inre flicka lösgjorde sig från mig. Hon var rufsig i håret, smutsig och trasig. Hon lämnade mig och gick till honom, tog honom i handen och vände sig mot mig som att hon ville säga att jag går med honom nu. Hos honom är jag trygg. Detta var en enormt starkt upplevelse för mig och min flicka kom tillbaka lite senare, då i mycket bättre harmoni.

När jag skulle sluta på skolan ville jag ge något till lärarna som tack för tiden jag fått tillsammans med dem. Jag tänker att om man kan ska man ge det finaste man har till de man bryr sig om och denna tavla var min absoluta favorit. Jag bestämde mig för att de skulle få den.
Jag var på väg att slå in den i presentpapper när jag hörde hur den började prata med mig. Den talade med en väldigt bestämd röst och sade att den inte alls skulle till lärarna, den skulle till den lärare jag beskrivit ovan, han som jag hade så speciell kontakt med. Men jag ville att alla lärarna skulle få en tavla så jag försökte förhandla med den. Jag tyckte att den kunde få vara hans till 75 % och de andras till 25 % men sitta på deras jobb. Tavlan var dock inte villig att förhandla.

40X50 Akryl duk privat

Den sa mycket bestämt, Nej. Jag ska till honom. Vi dividerade lite fram och tillbaka men den stod fast vid sin ståndpunkt så jag fick backa. Han blev så klart jätteglad och jag hoppas att han fortfarande är glad för den och att den är nöjd nu när den får bo med honom.

De andra lärarna fick en annan tavla och den hade inga problem med det. Den sade absolut ingenting. Den var den första tavlan jag gjorde tillsammans med min spanska konstlärarinna och det är en avbildning av Kejsarinnan i tarotleken. Hon sitter nu i lärarnas lärarrum och vakar över dem alla. Och jag kan tänka mig att späckhuggarna pratar med sin ägare och hjälper honom att se klart i olika situationer.

 

Början och slutet på en livsprocess och tvillingsjälar

Du som känner mig vet att healing och utveckling är det som orkestrerar mitt liv. Allt jag gör syftar till förändring, till medvetandehöjning hos både mig själv och andra. Jag har de senaste åren förstått hur min målning ofta visar mig mina processer i bild. Vissa av dem går fort att måla och kommer först när allt är klart. Andra målningar visar en början på en process och sedan visas slutet långt senare när processen är klar. Livsprocessen och den kreativa processen har ofta samma struktur, allt hänger ihop.

Den här lilla berättelsen handlar om två målningar på samma duk där den ena var startpunkten och den andra kvittot på att processen nu är klar. Denna process har pågått under flera år och under tiden har andra processer kommit och gått parallellt. Men dessa två målningar på samma duk är inramningen, säcken som knyter samman de olika scenerna till en föreställning. Jag kommer att dela med mig framöver av de olika scenerna men vi börjar med början och slutet.

Jag var fortfarande ganska ny på måleriet när jag fick tag på en stor duk. Den är 100X80cm med ett djup på kanske 3 cm. Innan hade jag målat på mindre dukar så detta var inte helt lätt. Jag hade en bild jag målade efter men fick inte till det som jag ville. Under den här tiden hade jag en relation med en person som var en aspekt av min tvillingsjäl och nu vet jag att denna målning visade mig att vi var varandras spegelbilder. Vår relation var inte definierbar, den var ingen kärleksrelation och heller inte en ren vänskapsrelation. Våra energier blandades samman så att vi hela tiden kände av varandras tankar och känslor. Vårt möte var väldigt karmiskt och jag har fått se flera gemensamma liv som skulle lösas upp här och nu i detta livet. Utan att gå in för djupt på relationen så kan jag säga att den rev sönder mig fullständigt. Det är svårt att beskriva för någon som inte själv upplevt hur det är att träffa en karmisk tvillingsjäl och den som upplevt det vet vad jag pratar om.

Jag kanske skriver ett inlägg lite längre fram om hur jag ser på tvillingsjälar och twinflame men nu ska det handla om målningens del i livsprocessen.

Denna tavla blev alltså inte klar utan jag ställde undan den i förrådet. Jag hann bo i Spanien i flera år medan målningen stod kvar i förrådet och väntade. När jag i somras flyttade hem från Spanien plockade jag upp den och tänkte måla över den för att måla en ny tavla. Det var en dyr duk av bra kvalitet.

Sagt och gjort.

Vad jag inte visste då var att när denna nya målning på den gamla duken var klar, då var även den process som sattes igång i och med mitt möte med min tvillingsjäls karmiska aspekt klar. Den informationen fick jag när tavlan var klar. Jag fick även informationen att detta var slutet på en djupgående och oerhört krävande process som pågått i över 20 år. Det är ganska mäktigt att få den informationen och faktiskt förstå att nu är det klart. Nu kan jag börja nästa fas i mitt liv.

Under mina år i Spanien träffade jag en till aspekt av min tvillingsjäl. Han hade en helt annan energi och framtoning. När han var i samma rum som jag läktes min aura. När vi var tillsammans var allt alltid bra, jag behövde inget mer då än det vi var. Jag hade många stora upplevelser med honom och det kan nog hända att jag berättar om även dem längre fram. Inte heller han och jag hade en kärleksrelation. Vi möttes för att vi båda skulle få tillgång till delar av våra själar som vi innan inte haft tillgång till. Jag hade burit nycklar, koder som var hans och han hade burit nycklar, koder som var mina. Där den första relationen jag berättat om slet sönder mig i småbitar läkte denna relationen mig och gav mig tillbaka mitt sanna jags essens. När denna healingprocess var klar var det tid för mig att flytta hem till Sverige igen för att här fortsätta mitt uppdrag.

Målningen som kom som ett kvitto på att processen är klar är denna. Nu finns inte längre någon spegelbild. Trädet står ensamt och dess krona börjar att släppa loss sina blad. Fjärilarna symboliserar för mig gammal kunskap, gamla erfarenheter som nu släpper taget om sin trygga famn för att flyga ut i världen och sprida sin skönhet. Denna tavla är slutet på en process och även början på en annan. Det ska bli väldigt spännande att se vad de olika fjärilarna ska komma att skapa i världen.

80×100 Akryl duk

 

 

Den kreativa processen – Livets process

Min målning har lärt mig mycket om livet. Varje tavla är en process i sig. Ibland sträcker sig processen över flera tavlor. Ibland går det fort och ibland tar det år. Precis som alla våra livsprocesser.

Jag har genom åren lärt mig att inte ta målningen så allvarligt. Det blir det det blir. Ibland blir det bra och ibland målar jag över motivet och börjar om igen. Ofta har jag haft en bild av ett motiv som inspiration. Nästan aldrig har resultatet blivit särskilt likt. I början när jag målade blev jag oerhört frustrerad av detta. Jag ville ju vara duktig på att avbilda. Problemet var att jag inte tyckte det var kul. Om jag fastnade på en detalj och försökte få till den perfekt, då tappade jag energin och lusten till att måla.

60X30 Akryl duk

För ungefär ett år sedan målade jag en tavla där jag hade en bild på en indianflicka som inspiration. Hon hade vita vackra kläder med fransar. Jag tecknade upp konturerna av henne på en duk och började måla. Jag målade ansiktet och det gick bra. Det gick snabbt. Sen tog det stopp. Jag kom inte längre, det var som att kläderna inte ville bli målade. Jag började måla på bakgrunden i stället och lade på färg lite som jag kände, utan mål. Jag hade redan givit upp om att det skulle bli någon bra tavla. Men det var roligt att lägga på färg utan plan och jag kom in i ett meditativt tillstånd där jag egentligen inte såg vad jag målade, det fanns inget motiv och ingen tanke. Rätt vad det var flyttade sig penseln tillbaka till kvinnan men inte alls med den vita färgen som jag hade planerat. Hennes kläder ville vara gröna och det var inte längre fransar utan mer som en pläd eller nästan som ett stycke gräsmatta. Jag fick känslan av att det var Moder Jord som kom och visade sig i min målning. Eller eventuellt en av de peruanska gudinnorna, Nustas.

Det gick snabbt att måla henne ända fram tills jag skulle måla hennes utsträckta hand. Då tog det stopp och min inspiration försvann. Det var då myntet trillade ner. När jag försöker få till en detalj som inte är redo blir det bara jobbigt och tråkigt. Om jag i stället går vidare och målar det som vill bli målat kommer inspirationen tillbaka direkt.
När det är rätt är det lätt, precis som i livet i övrigt. När vi känner att vi måste kämpa med något eller hela tiden möter på motgångar, då är oftast det bästa vi kan göra att ta ett steg tillbaka och titta med lite distans på vad det är som står i vägen. Är det dags att välja en ny väg, behöver vi avvakta lite eller behöver vi kanske byta strategi?
Jag bestämde mig i detta fall för att strunta i hennes hand och istället fortsätta måla det som ville komma. Det tog inte lång stund förrän tavlan var klar och när jag sedan tittade på den fanns där ett helt landskap med berg. Det kändes som Peru. Där fanns till och med några lamor. I ena hörnet av tavlan såg jag en grupp av bostäder och min känsla var att jag intuitivt hade målat ett, eller kanske till och med flera tidigare/parallella liv, som påverkade mig just i denna nuvarande period av mitt liv.

Tavlan var klar men jag kände det som att min process inte var klar. Jag ville måla en tavla till. Det skulle vara en indian denna gången också, men nu en man, och han skulle på något sätt framkalla

60X30 Akryl duk

en kraftfull energi. Jag sökte efter olika bilder för inspiration, kanske skulle han trumma? Eller sitta i böneställning? Till slut bestämde jag mig för att han skulle spela flöjt. Jag gjorde på samma sätt som med den första tavlan. Jag tecknade upp hans konturer och började måla. Denna gången gick det lätt att måla honom och han ser ut ungefär som jag tänkte mig att han skulle se ut. Ur flöjten kom dock inga toner, det var i stället olika färger som kom ut och färgade hela landskapet.

Energin i denna tavla var helt annorlunda än den första. Den första kändes väldigt mjukt kärleksfull medan denna kändes mer kraftfull. Jag kände att de båda hörde ihop. Kanske var det den manliga och den kvinnliga energin som ville bli uttryckt tillsammans men ändå var och en för sig? Hon sprider färgerna och läkande genom sina händer, han gör det genom sin flöjt. Olika verktyg men samma resultat. Eller är de två personer som lever olika liv men är sammankopplade på någon nivå? Så som det ofta är med tvillingsjälar. Vem vet, kanske kommer de åter för att berätta sin historia.

När den sista tavlan var färdig hade jag färg kvar som jag inte ville slänga så jag började måla på en liten duk, helt på måfå. Denna gång hade jag inget motiv att utgå ifrån utan jag lade på färg lite här och lite där. Jag tyckte att den blev jätteful och tänkte måla över den. Men så råkade jag vända på den och helt plötsligt trädde det fram ett bergslandskap. Jag lade till några träd och förstärkte några linjer och fram kom en av de tavlor jag nu tycker allra mest om.

30×24 Akryl duk

Och nu var processen klar. Denna process innehöll tre tavlor och gick ganska fort, den tog nog om jag kommer ihåg rätt inte så mycket mer än någon vecka.

Starten på min målarresa

Det var helt omöjligt att sova, det var något som rev och slet i mig. Det kändes nästan som att någon bodde i mig och försökte tvinga upp mig. Den, det, hen, ville måla. När klockan var runt 04.00 på morgonen gav jag upp mina sömnförsök och steg upp. Jag plockade fram mitt staffli, färger, penslar och målarduken. Jag hade köpt materialet flera år tidigare när jag trodde att jag skulle börja måla. Jag målade någon tavla då men fick aldrig in den riktiga känslan så färgerna blev liggande. Det var ju bra att jag hade dem kvar, det är liksom inte helt lätt annars att få tag på målarsaker klockan 04.00 på morgonen. Det visade sig dock att flera av färgerna hade torkat så jag fick nöja mig med några få färger, jag kommer ihåg att jag först målade mycket med blått och rött. Gult hade jag lite av men den vita var helt torkad. Som tur var hade jag en burk vit väggfärg kvar som jag kunde använda mig av för att få lite nyanser i färgerna.

Först blev det jättefult. Bara kladd. Jag blev surare och surare. Varför skulle jag vara uppe mitt i natten för att kladda en massa gamla färger på en duk?

Jag var på väg att lägga ner och försöka få sova lite till när det plötsligt hände något. Det var som om någon tog över min pensel och började måla. Det började träda fram en figur på duken. Det kändes som att jag fick ett budskap. Det låg en uppmaning om att det var dags för mig nu att blomma ut, att inte längre gömma mig. Jag ser målningen som en blyg blomsterflicka som gömmer sig bakom en tjock slöja av hår. Hon tittar blygt fram och är på väg att slå ut i blom. Jag tyckte själv att målningen var väldigt fin och jag tycker fortfarande den är fin. Detta var startskottet för mig vad gäller min målning.

De kommande tavlorna blev inga Picasso eller Monet men målningarna hade en härlig energi och fina färger. Jag tyckte det var roligt att måla. Här kommer några exempel på mina första alster.