Veckans tarot för reflexion: Ny början

Jag blev lite full i skratt när detta kort kom upp för veckans reflexion. Jag själv står mitt i en stor öppning där jag ska integrera en högre, större del av mig här i min fysiska kropp. Mitt sanna jag som jag under så många år trängt undan eftersom det är så svårt att greppa.
För att klara detta på ett smidigt sätt behöver jag vara i balans även i min fysiska kropp. Min kropp har ofta varit ett bekymmer för mig. Det där med att äta rätt och så. Jag har genom åren försökt att följa olika råd men ingenting har fungerat i längden. Numer vet jag ju att allt hänger ihop och att vi alla har en väldigt klok och bestämd kropp. Den vet vad den vill ha och vad den inte vill ha. Vad min kropp vill ha har inget med vad Livsmedelsverket anser att den ska vilja ha att göra, eller med vad någon form av diet vill att den ska vilja ha att göra. Vad kroppen vill ha kan skifta från dag till dag och därför behöver vi lära oss att verkligen lyssna på den i stället för att lyssna till andras kunskap och erfarenhet. Vi kan ju självklart låta oss inspireras av andra och av forskning men när vi börjar följa utan att lyssna på våra egna kroppar kan det bli lite knasigt.

Jag har till exempel alltid varit väldigt allergisk mot valnötter. det har inte funnits på kartan att jag skulle äta det. Tills för kanske tio år sedan när jag var hos en väninna som hade hela valnötter som hon satt och åt. Hon knäckte dem först med nötknäppare och det såg så himla gott ut. Jag tänkte att jag skulle våga prova en. Min kropp jublade och jag åt massor av valnötter under någon vecka. Utan att bli allergisk. Sen helt plötsligt försvann suget men jag fortsatte ändå äta dem eftersom jag tänkte att valnötter är ju nyttigt. Det som hände då var att jag blev allergisk igen. Kroppen ville inte ha mer och sa i från. Numer äter jag mängder av valnötter utan att bli allergisk.

Jag vet också nu att vårt sätt att äta är väldigt sammankopplat med känslor och rädslor. Jag har genom åren fastat en vecka några gånger per år och under den veckan har det alltid kommit upp mycket känslor och insikter. Maten har en så mycket större roll än vi tror. Många gånger använder vi den till att tysta kroppens signaler om vad den vill och inte vill ha. Även till att stänga ner vår egen medvetenhet och närvaro. Att vara fullt medveten och närvarande kan göra ont och göra att vi blir väldigt annorlunda gentemot vår omgivning. Många vill hellre vara som andra och väljer därför att tona ner sin egen röst. Maten är ett sätt att göra det. Sen finns det så klart många andra sätt.

Kvinnan på bilden är på väg ut i världen. Hon har stängt dörren bakom sig och det finns nu ingen återvändo. Hon har en stav i handen och det var vad som fick mig att le för mig själv. En del i min egen transformation just nu är nämligen att börja gå med stavar och jag var precis på väg ut med dem när jag vände och bestämde mig för att ta detta kort innan jag ger mig ut 🙂

Kvinnan har ingen packning, bara en liten väska med det allra nödvändigaste.
Det får mig att komma ihåg en upplevelse jag hade för några år sedan. En oerhört mäktig upplevelse. Jag hade varit på ett retreat under 5 dagar och när det var klart kände jag mig så ren, harmonisk och i balans. Jag hade åkt dit ensam i min bil och när jag skulle åka hem kom denna upplevelse över mig. Jag stod med min mobil i handen och med bilen framför mig. Jag såg ett vägskäl. Den ena vägen gick tillbaka till mitt hem i Stockholm och mitt vanliga liv. Den andra gick ut i världen, utan att bära med mig något mer än det jag hade just då. Känslan var så mäktig för jag visste att jag skulle kunna välja att åka vidare ut i världen och lämna allt bakom mig. Jag behövde ingenting mer än min mobil och min bil.

Jag var inte redo då att ta det steget utan valde att åka tillbaka hem men insikten har levt kvar i mig ända sedan dess. Jag behöver egentligen inte några mer ägodelar än min mobil och min bil. Med de två ägodelarna är jag fri och kan ta mig vart jag vill. Det betyder inte att jag måste välja det, bara att möjligheten finns.

Vad får du för tankar, känslor när du ser detta kortet?
Dyker det upp något minne av något du upplevt?
Vad är det nya som är på väg in i ditt liv?

Veckans tarot för reflexion: Fundament och Fulländning

Kortet för idag visar på en liten familj som står framför ett hus. Ovanför huset ser man en regnbåge. De står med ryggen emot oss och tittar på huset. För mig känns det som att de gjort en lång resa och nu kommit fram till sitt mål. Kanske har de byggt sitt drömhus eller så har de varit bortresta och nu kommer hem. Regnbågen symboliserar ju ofta drömmar som blir verklighet.

Den tanke som slog mig direkt när jag tittade på bilden var en fråga. Vad händer när vi når vårt mål? Vad händer när vi nått fulländning? Jag får se en bild av familjen inuti huset där de sköter de dagliga sysslorna. Kommer de att vara nöjda med det eller kommer de att vilja ut på äventyr igen? Fortsätta skapa något nytt?

Jag kommer också att tänka på Steve Jobs och hans tal där han talade om att ”Follow the dots”. Med ”Follow the dots” menade han att vi tar ett steg i taget. När vi tagit ett steg och står stadigt där kan vi börja leta efter nästa ”dot”, nästa punkt, där vi vill sätta ner vår fot. När jag ser bilden av denna lilla familj inne i huset känns det som att de satt ner foten på sin ”dot” och att den har öppnat sig. Innehållet i punkten var livet i deras hus. De kunde inte se innehållet innan de ställt sig på punkten. De kunde se huset, utsidan av huset men de kunde inte uppleva hur det skulle vara att leva där förrän de kommit fram, fått nyckeln och öppnat dörren. När de låste upp dörren löstes punkten upp och blev deras liv i huset.

Jag undrar vart nästa punkt finns för denna familj, finns den inne i huset eller utanför? Vad tror du? Kommer de att söka nästa punkt eller är de nöjda där de befinner sig nu? Har du någon punkt du följer nu? Eller har du landat på din punkt? Söker du nästa punkt?

Jag för min del har under många år följt ett radband av punkter. De har öppnat sig när jag ställt mig på dem och sedan har jag gått vidare. Nu står jag på en punkt som känns större än någon av de andra. På något sätt känns det som att den innehåller alla de andra punkterna. Lite som ett snöre med många knutar som är ihopsnurrat till ett nystan och är på väg att nystas upp. Det ska bli så spännande att se vad den innehåller och om det är i den jag ska bo in mig eller om resan sedan fortsätter med ännu en punkt i bagaget.

Veckans tarot för reflexion: Triumf

I dag har jag dragit ett tarotkort som heter Triumf. På bilden ser vi en ung man med beslutsam min. Han ser väldigt fokuserad och bestämd ut. I handen håller han en röd flagga. Röd för mig handlar om passion, eld, mod, vilja, engagemang, ilska etc. Rött ger energi och en person som bär rött syns i mängden. Mannen på bilden rider på en häst och en häst är en manlig symbol vilket jag tolkar som drivkraft, handlingskraft, fokus. Så hästen och den röda flaggan tillsammans med mannens fokuserade min ger ju ett intryck av oövervinnerlighet. Det känns inte som att det finns något som kan stoppa denna man från att nå sitt mål. de han möter kan antingen välja att följa med honom eller flytta på sig.

Jag tänker på hur fint det är när man känner i hjärtat att man hittat sin rätta väg, när man känner att inget kan rubba en och man bara vet att detta kommer jag att ro i land. När allt annat mister sin vikt. När man inte låter sig distraheras av något runtomkring utan bara går mot mål. En fantastisk känsla.

Jag ser kortets budskap som att nu är tid att gå hela vägen. Låt inget hindra dig. Lyssna inte på olyckskorpar eller på de som försöker distrahera dig. Lägg allt ditt fokus på det du brinner för. Du kommer att lyckas. Se bara till att det är din själs väg du följer.

Veckans tarot för reflexion: Ensamhet

Min plan är att denna hemsida ska bli en levande sida där det händer lite olika saker. En idé jag har är att varje onsdag skriva en post där jag reflekterar utifrån ett tarotkort jag dragit. Du får gärna kommentera och bidra med dina egna reflexioner.

Vi börjar idag och jag har dragit ett tarotkort som heter Ensamhet. Det är en kvinna i blå klänning som sitter på knä med en uppslagen bok i knät. Det ser ut som att hon vill visa boken för någon. Det finns text bara på den ena sidan av bokuppslaget. Bakom sig har hon ett torn. Tornet är precis mitt bakom henne vilket för mina tankar till vår kanal uppåt. Där finns även en stjärna i bakgrunden som lyser. Bakom tornet ser vi ett bergsmassiv. Jag upplever färgerna i kortet varma men att kvinnan känns lite obekväm eller spänd, kanske lite ledsen.
Jag undrar om hon kanske funderar på vad hon ska skriva på den tomma sidan i boken? Hon kanske vill att vi ska se hennes historia och ge henne lite input på hur hon ska komma vidare? Vad tror du? Vad tror du hon har för historia? Hur skulle du råda henne att fylla den andra sidan av bokomslaget?

I en tarotläggning skulle kortet antagligen föreslå en tid av ensamhet för att låta saker och ting falla på plats. För att få tid att reflektera och t.ex. insupa information från det inre, från källan.

Ensamhet. Jag hör många människor som mår dåligt av ensamhet och många som är rädda för den. Jag hör vissa som väljer att leva i relationer de egentligen inte tycker om eftersom de hellre gör det än lever ensamma. Jag hör de som väljer att aktivera sig hela tiden på grund av att ensamheten känns obekväm. Jag hör andra som trivs väldigt bra i ensamhet och som ofta väljer bort umgänge.

När jag var yngre var jag rädd för att göra saker själv. Jag vet inte om jag var direkt medveten om det då. Jag valde att göra allt tillsammans med andra och om jag inte hade någon att göra saker med lät jag bli. Numer har jag gjort så mycket saker ensam att jag nästan glömt bort hur det är att göra saker tillsammans med andra. Jag menar då saker som att gå en kurs eller gå och handla kläder. Jag kommer inte ihåg senast jag gick till en kurs tillsammans med någon jag redan kände. Och handla kläder lika så. Jag gör det alltid själv och har tagit det lite för givet. Inte tänkt på att förr var det något som ingav rädsla.
Jag blev påmind om detta för något år sedan när jag satt på ett torg i en stad där jag bodde för 20 år sedan. Jag satt ensam på ett café och njöt av solen och en kopp kaffe. Helt plötsligt fick jag en flashback. Jag kom ihåg en gång när jag gick över samma torg 20 år tidigare. Jag var jätteledsen och nervös eftersom jag tyckte det var så läskigt att gå själv. Mina kompisar hade inte velat följa med mig och det jag skulle göra var väldigt viktigt så jag var ändå tvungen att göra det.
Jag blev förvånad där jag nu satt, över vilken skillnad det var för mig nu. Nu skulle jag inte ens komma på tanken att fråga om någon vill följa med mig när jag ska göra mina ärenden. Jag uppskattar numer att göra vissa saker tillsammans och andra trivs jag bättre med att göra ensam.
Den bilden av den rädda unga kvinnan fick mig att inse hur mycket jag faktiskt utvecklats under de år som gått. Jag gav mig själv en liten osynlig klapp på axeln där jag satt 🙂

Om du tittar tillbaka på dig själv och ser hur du var för X antal år sedan, ser du någon skillnad på nu och då vad gäller ensamhet? Är du rädd för ensamheten? Trivs du i ensamheten? Har det alltid varit så?

En annan sak jag skulle vilja dela med mig av är en upplevelse jag hade för några år sedan i en session jag gjorde. Det var en mäktig upplevelse och jag vet inte om jag riktigt klarar att sätta ord på den men jag kan i alla fall ge dig en aning om känslan jag upplevde.

Det här var ju en form av meditation och det som hände var att jag hamnade i en energiform som var oerhört upplyst. Jag upplevde det som en manlig energi men allra mest var det som en närvaro, en mörk och vilsam närvaro. Känslan var magisk och energin kände en ensamhet så stor att den inte gick att greppa. Att veta. Att bara veta utan att ha någonting att rikta vetandet till.
Ensamheten var inte betungande eller smärtsam på något sätt. Det fanns en sorg i det men inte heller sorgen var smärtsam eller betungande. Den bara var. Mest vacker. Som sagt, detta går inte riktigt att formulera med ord men kanske får du en aning. Kanske har du själv upplevt detsamma?

 

Solen, månen, det feminina och det maskulina

Jag hade den stora lyckan att i måndags hamna mitt emellan solnedgången och den uppstigande fullmånen. Det var mäktigt! Det blir ju en stark symbol för hur livet fungerar. Livets cykel. När något går till sömns vaknar något annat.

Är det något jag lärt mig genom mina livsresor, så är det att alltid när jag försöker forcera något så byggs det upp ett motstånd som tar massor av energi att överbrygga. Om jag däremot följer flödet och väntar in rätt tid så brukar motståndet lösas upp mer eller mindre av sig självt.

Ett av budskapen månen och solen gav mig var att jag ska uppmärksamma samspelet mellan den maskulina energin och den feminina energin. De för inte en kamp emot varandra. De samarbetar i harmoni. För mig symboliserar månen den feminina kraften och solen symboliserar den maskulina kraften. När solen går till vila stiger månen upp för att utföra sitt jobb. Månen och den feminina kraften handlar t.ex om intuition, om att vila, om att ta emot. Solen och den maskulina kraften handlar t.ex om att handla, om att skapa, om att ge.

Solen och månen styr ju rent konkret vårt dygn men det finns ju fler cykler än dygnet. Ibland lyser den symboliska solen under en längre period och vi skapar, agerar, handlar, lär oss nytt etc. Men det kommer alltid en nästa fas, en fas där månen tar över och då mår vi bäst om vi vilar, låter det vi lärt oss sjunka in, tar emot och lyssnar till vår intuition.

Ofta genom åren när jag väglett människor har jag sett hur våra inre män och kvinnor kämpat mot varandra. Deras kamp har då visat sig i det yttre livet och när de har kunnat finna fred har även problematiken i det yttre livet löst sig. Det är otroligt spännande med detta samspel. Det vi ser utanför oss har alltid sin tvilling inombords.

För någon månad sedan kände jag ett starkt behov av att ändra bakgrunden på en tavla jag gjorde under våren 2015. Tavlan föreställde två enhörningar. En svart och en vit. Bakgrunden var ljust gul och nu ville den ha en blå bakgrund. Trodde jag. Det visade sig att när jag började göra om bakgrunden togs penseln över och ett nytt motiv växte fram. Det nya motivet var en delfin och en skål. Budskapet jag fick till detta var att nu är det tid för det maskulina och det feminina att integreras. Tavlan med enhörningarna hade visat deras dans, deras kamp. Deras parningslek kanske man kan kalla det. Nu ändrades energin fullkomligt och det feminina öppnade upp sig för att ta emot det maskulina. Förening.

Med detta så önskar jag dig en God fortsättning på 2018!