Namn på denna tavla?

Jag går en konstutbildning på distans och är inne på slutspurten nu. Jag tycker själv att jag har lärt mig väldigt mycket och utvecklats enormt. I vintras gick jag parallellt med denna utbildning en grundkurs i Vedic Art. Det var ganska jobbigt faktiskt. Vedic Art går ut på att man målar från känslan, inifrån. Utan krav och prestation. Min distansutbildning var under den perioden fokuserad på teckning och därmed teknik. Det blev två kontraster som gjorde att min hjärna hade det lite tufft.

Jag har, så länge jag varit medveten om att hjärnan har olika funktioner på höger och vänster hjärnhalva, fungerat mest utifrån den högra. Nu kändes det verkligen hur den vänstra halvan kickade igång. Och det var inte ett litet harmoniskt brrr. Det var mer som knak…brak…bom…pang…skrammel….. 😉 Men jag upplever att den kombinationen gjorde så att jag öppnade upp för min inre konstnär och kunde kanalisera ut den kraften. Innan hade den varit inlåst och jag hade målat mer från ett flöde utan kraft.

Efter teckningen skulle vi måla akvarell. Jag tänkte att jaja, jag får ta mig igenom detta för att sen kunna komma till akrylmålningen. Jag trodde det skulle blir riktigt tråkigt med akvarell. Alla säger att det är så svårt, den svåraste tekniken. Jag tycker inte om svårt. Jag gillar lätt och inspirerande.

Så förvånad jag blev när den fIMG_3591örsta akvarellen jag gjorde blev riktigt fin och jag tyckte det var superkul… En hel del akvareller har sprutat ut ur mig under våren och sommaren och när jag nu skulle börja andra terminen tänkte jag att attans, akryl kommer ju bli supertråkigt, jag vill måla mer akvarell! Nu målar jag akryl så det står härliga till och tycker att båda teknikerna är lika kul 🙂 Teckning har jag fortfarande lite motstånd emot men det är också kul när jag väl kommer igång.

Så här ser det ut när jag målar. Detta är min senaste målning och jag vet inte än om den är helt färdig.

Vad tycker du, är den färdig?
Vad tycker du att den ska heta?

”Lita på processen”

”Lita på processen”

Det är ord som har triggat mig i perioder. Ibland har de känts väldigt trygga och harmoniska och ibland har de känts stickiga trust-the-processoch retsamma. Jag har fått en annan bild av uttrycket nu efter allt som frigjorts i mig det sista året.

Innan tänkte jag nog mest att processen har sin gång och det är bara att följa med. Processen var den som bestämde. Dock var det inte så ofta jag klarade att bara följa med. Jag kämpade och kämpade för att mitt liv skulle bli som jag ville. När det inte blev så, ja då gav jag upp och ”litade på processen” en stund. Tills jag hade hämtat andan så pass att jag kunde ta upp stridsyxan igen. Processen? Vilken process?

Kan man skapa i sitt liv eller är allt förutbestämt? Eller kan man skapa en del och vissa delar är förutbestämda? Det har varit min stora livsfråga. I somras fick jag mitt svar. Ett svar genom Gary Douglas, grundare av Access Consciousness. Ironiskt egentligen, i Access söker man inga svar utan man lever i frågan. Ett svar låser alltid energin och i Access vill man oftast utvecklas vidare. Men jag fick mitt svar. Det är inte ett svar som jag har i mitt huvud utan jag fick tillgång till min egen medvetenhet i frågan. Jag visste hela tiden men vågade inte lita på det jag visste.
Svaret jag fick var inte så annorlunda mot den information jag själv fått från mina guider för flera år sedan. Den information jag då fick var att så länge vi befinner oss i karmatiden kan vi inte skapa. När vi går ur den då kan vi börja skapa våra liv själva. Alla går ur karmatiden vid olika tidpunkter. Svaret jag fick från Gary Douglas var en process som frigjorde mig från den odödliga själen. Så länge vi har en odödlig själ är vi fast i vad han kallar ”no choice universe”. Vi är oändliga varelser som begränsar oss genom en odödlig själ. Karma. Det är olika ord på samma fenomen.

Oavsett ord så upplever jag att detta är vad som händer och därmed får orden ”lita på processen” en annan innebörd.
Om det nu är så att vi är oändliga varelser? Vad spelar det då för roll vad som händer i detta livet? Och om inte karma finns? Då behöver vi ju inte sitta fast i jobbiga relationer eller situationer för att vi har läxor att lära? Eller?
Tänk om vi istället skulle våga oss på att göra det som känns roligt? Det vi blir glada av? Våga vara oss själva fullt ut även om det får omgivningen att rynka på näsan? Tänk om vi skulle sluta värdera allt som bra och dåligt, gott och ont….. Och bara göra det som känns lätt i hjärtat? Hur skulle livet se ut då? Vilka möjligheter skulle då dyka upp?

Processen i mina ögon är numer att följa med i flödet, läsa energin, förändra den där jag vill att den ska förändras och välja det som känns lätt för mig. Försöka mig på lite timing. Processen är inte statisk utan dynamisk. I mycket kan jag styra processen med mina val. Den går än hit och än dit som ett flöde av gyllene energi. Där jag öppnar en väg flödar den och där jag stänger en dörr vänder den.
För att veta när man ska öppna och när man ska stänga krävs en hel del medvetenhet och närvaro. Det kommer när man ställer frågor till universum. Ställ dina frågor, sök inte svaret utan vänta istället in insikten som ger dig den information du behöver. När du har den information du behöver gör du ditt val utifrån vad som känns rätt för just dig.

Magi och praktik!4217636-295004-golden-riverVad är processen för dig?

Tavla som present? Julklapp?

Gillar du mina tavlor? Vill du ge bort en tavla i present? Eller julklapp?

De i akvarell med siluett går att beställa med en siluett som stämmer med mottagaren. Hur blir det bättre än så?

Det går så klart även bra att köpa presentkort på en tavla eller en tjänst. Skicka ett mail så fixar vi det.

Klicka på bilden nedan för att komma till galleriet.

1653845_10152474849051334_523471428549302420_n